Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underlagda. Men vid arfskiftet efter Beckman hade såsom
ofvan-före visats Anola med tillhörigheter afskiljts från Fredriksfors.
Denna olaglighet, som i öfver tjugu år fått ostraffadt
existera, observerades nu plötsligt af juristen och lagmannen
geheimerådet Falck. År 1844 lät denne instämma dåvarande
ägaren af Anola kommerserådet Johan Grönfeldt yrkande på icke
mer eller mindre än kommerserådets förpliktande att till honom,
Falck, såsom ägare af Fredriksfors, genast afträda Anola
egendom emot det att geheimerådet till kommerserådet utbetalte de
35,170 rd. banco, för hvilka sagda egendom hade bruket
frångått, sä fraint kommerserådet icke ville åtaga sig att till bruket
förrätta kolning emot 2 rubel banco ass. för lästen eller till
kolning upplåta egendomens skog emot 30 kopek för lästen i
stubbehyra, samt dessutom förbunde sig att årligen från
Gam-nrelby lastageplats till bruket forsla 2,000 skeppund malm emot
20 kopek för skeppundet, i hvilket fall geheimerådet medgaf att
Anola egendom finge i komerserådets hand lagligen förblifva.
Innan målet af häradsrätten hunnit afgöras, afled
kommerserådet Grönfeldt år 1848. Processen fortsattes dock emot
hans enka och son, handlanden John Fredrik Grönfelt, samt
öfriga arfvingar. Vid urtima tinget den 10 janunri 1850
förkastade häradsrätten käromålet, pröfvande rättvist bibehålla
Grönfeldts sterbhus vid besittningen af egendomen. Ehuru
Anola vid Fredriksfors’ anläggning uppgifvits till dess betjäning
med kol och körslor, följde däraf dock icke — enligt
häradsrättens åsikt — att innehafvarene af egendomen, sedan den
blifvit till annan man öfverlåten, vore pligtige att till det af
geheimerådet betingade priset för brukets behof prestera kol
och körslor eller upplåta skog.
Lagmansrätten, till hvilken saken i vadeväg hänskjöts, var
af en annan mening. Medelst dom af den 12 mars 1850 utlät
sig denna sålunda, att, såvida Anola blifvit till kolfång och
arbete för Fredriksfors anslaget, godset icke kunnat bruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
