Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följande dag Wien och begaf sig till Rastatt, där Bonaparte denna tid
var vid kongressen. Den 16 maj reste han till Paris, sedan han afböjt
det honom erbjudna befälet öfver femte militärdivisionen. Frågan om
någon upprättelse för Bernadotte förföll, då kriget åter utbröt; men såsom
ett erkännande åt hans gjorda tjänster tillbjöd direktorialregeringen honom
sändebudsposten hos Bataviska republiken (Holland), hvilket anbud han
emellertid likaledes afslog.
Under det Bernadotte nu vistades i Paris såsom enskild man, förmälde
han sig med Désirée (Desideria) Clary, yngsta dottern till en rik köpman
i Marseille Francois Clary och Françoise Rose Somis. Hennes syster
Julie var gift med Napoleon Bonapartes äldre broder Josef, i hvilkens
hus vid rue du Rocher bröllopet firades den 16 aug. 1798.[1] Den 4 juli
1799 föddes Bernadottes och Désirées son Josef Frans Oscar.
Då direktoriet vid början af sistnämnda år i anseende till det hotande
utbrottet af nya fientligheter uppställde tre härar, anförtroddes åt
Bernadotte befälet öfver den s. k. Observationsarméen, som bildades vid
Rhen, och han lyckades med en ringa truppstyrka skickligt leda
gränsförsvaret. I början af maj framryckte han till Heidelberg samt genom
Neckar-dalen till Heilbronn men måste lämna befälet på grund af
blodspottning, ådragen genom öfveransträngning.
Sedan han tillfrisknat, utnämnde direktoriet honom till krigsminister
den 2 juli 1799. Äfven på denna nya bana, såsom styresman för en
viktig del af den inre förvaltningen, förstod han att visa lysande drag af
en öfverlägsen förmåga. Vid sitt inträde i ministären fann han ställningen
högst brydsam; men genom de kloka åtgärder, han vidtog, lyckades han
icke allenast återställa krigsförvaltningen på en god fot utan ock blifva
den förnämsta verkande orsaken till att fransmännen, oaktadt sina många
motgångar, kunde bibehålla öfversikten vid vänstra Rhenstranden, i Holland
och Belgien samt försvara sig vid Alperna. Frankrikes härar prisade hans
nit och omsorg för deras bästa, och dä han upphörde att såsom minister
leda krigsärendena, klagade soldaterna: "Vi hafva förlorat vår fader".
Sedan Bonaparte tillvällat sig regeringsmakten, utnämnde han
Bernadotte den 24 jan. 1800 till statsråd (conseiller d’état).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
