Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
CARL XIV JOHAN 7 i
hvarifrån den med ångbåt fortskaffades till Stockholm. Piedestalen är
huggen i carrara-marmor och bär på norra sidan Carl Johans vapen,
omgifvet af serafimerkedjan; på den västra läsas orden: åt carl xiv johan
brödrafolkens fader af Oscar i. Konungen är klädd i marskalksdräkten
och med hatten på hufvudet. Ansiktets milda och dock kraftfulla uttryck
är i bronsen väl återgifvet, sådant det var vid den tidpunkt, konstnären
velat närmast efterbilda, nämligen vid kronprinsens återkomst från krigen
efter Sveriges och Norges förening.
Stödens aftäckning ägde rum den 4 nov. 1854 i närvaro af en ofantlig
människomassa. Många officerare hade till hufvudstaden blifvit
inkommenderade.1 Tre åskådareläktare voro uppbyggda norr, väster och söder
om statyn. Oscar 1 invigde monumentet med följande ord:
»Fyratio år äro förflutna, sedan konung Carl XIV Johans snille och kraft på
denna dag uppreste en minnesvård, hvars orubbliga grundval bildas af den
skandinaviska halföns hafomslutna länder, och hvars storhet känner inga gränser, ty den
utgöres af tvenne ädla folks fortgående utveckling på dygdens och ärans bana.
Sveriges och Norges förening har för Norden öppnat ett nytt tidehvarf, af
fredens välgärningar och den lugna verksamhetens frukter hittills välsignadt. Dess
kommande skiften äro förborgade för dödliga blickar; de ligga i Guds allsmäktiga
hand. Måtte brödrafolken genom sin vard om gemensamt väl, sina uppoffringar
för gemensam ära, sin mandom vid gemensam fara alltid finnas värdiga sin
löftesrika framtid. Då skall Skandinaviens fria jord bära rika skördar af stigande
förkofran och aldrig vissnande lagrar.
Minnet af stora män fortlefver i häfderna och vinner där sin rätta, sin
yppersta hyllning. Men tacksamheten höfves ädla folk, och vi äro i dag samlade
till begående af dess betydelsefulla högtid. Med rörda hjärtan skola vi upplyfta
våra blickar till bilden af den konung, som under sin ärofulla, fridsälla regering
alltid rättvisade sitt sköna valspråk: Folkets kärlek min belöning.»
Härefter föll täckelset. En af frih. B. v. Beskow författad sång:
Carl XIV Johan, minnesruna den 4 november 1854 utdelades.2
1 Carl-Jolians-medaljen (i silfver), hvilken Oscar I ursprungligen lät prägla för utdelning
åt de svenska och norska arméernas deputerade, som bevistade aftäckningen, tilldelades 1855
de officerare af arméen och flottan, som deltagit i fälttågen under Carl Johans befäl i Tyskland
och Norge 1813-14, och som af ämbetsmyndighetens blifvit därtill föreslagna.
2 Så står han åter — heter det i en skildring af dagens högtidligheter — efter mer
än tio års frånvaro midt ibland sitt folk, i den gestalt, hvari han så ofta fordom sågs med
förtjusning, mannen af evig ungdom. Så syntes han åter, liksom förr igenkänd och hälsad,
bland de skaror af tappra, han i förflutna dagar så gärna samlade omkring sig. Så kom han
å nyo, med lösa tyglar jagande in mellan öppnade led af svenska gossar blå, själf deras kamrat,
fader och konung. Så hafva än en gång svajat kring honom förenta dessa skandiska rikens
baner, dem han själf förenat, och dessa fälttecken, han så mycket älskat och frejdat. Och så
skall han sent in i en- aflägsen framtid stå kvar, värdigaste representanten af ett förflutet
tidehvarf — hans eget.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
