Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottning Desideria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§4
DROTTNING DESIDERIA 102
Hennes umgängeston saknade icke skämtets udd. Hon älskade munterhet,
afskydde pedanteri, fann politiken tråkig och bikten besvärlig.
Från sin vagga vid Medelhafvets strand till sin graf vid Mälarens var
hon gynnad af ödet. Utgången från ett godt och välmående hem fick
hon under hela sin lefnad njuta af lyckans fördelar. Genom händelsernas
underbara skickelser fördes hon upp på Sveriges urgamla tron. Under
en lång följd af fridsälla år såg hon sin ätt uppblomstra omkring sig i
allt talrikare afkomlingar. Hon var en dyrbar klenod för tre ädla
konungar; äfven därigenom blef hon kär för Nordens folk. Vördadt lefver ock
bland dem minnet af stammodern för vårt konungahus, kvinnan med det
milda sinnet, det godhetsfulla tänke- och handlingssättet.
Ved Enkedronning Desiderias Dod.
Af
A. Munch.
Tag og et Afskedsord fra Norges Fjelde,
Du Stammemoder for vor Kongeslægt!
Kjendt var i Norge og din Godheds Vælde,
Her savnes og din hulde Varetægt.
De Fattige, de Smaa, de dvbt Forladte
Saa tit barmhjertigen Du tænkte paa —
Du vidste vel, at Gud saa hoit Dig satte,
Forat Du bedre kunde see hver Vraa.
Vidunderligt har dine Skjæbner skiftet
Alt som et Digt fra Sagnets Gylden-Old:
Massilias Datter har i Thule stiftet
En Konge-Række, blomstrende og bold!
Fra Sydens glødende og rige Strande
Du bragte med det värme, lette Blod,
Som i din Afkom nu kan godt sig blande
Med Nordens Älvor til et kraftigt Mod.
Let var din Krone Dig, let dine Dage
Henrandt, som Duggen i et Blomsterbed!
Vel maatte Du din Son see for bortdrage,
Men Oscars Born Dig pleied i hans Sted,
Indtil en Aftenstund, saa blidt og stille,
Du slumred ind, af Aar, af Hæder mæt. —
Nu vaagner Du hos Kjærlighedens Kilde,
Dit Minde her er fredet, som din Æt!
(Ur For Hjemmet 1861.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
