Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottning Lovisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drottning lovisa i 89
härnere, klarheten däruppe samt uppläste de af F. F. Carlson författade
personalierna. Jordfästningen förrättades af ärkebiskop A. N. Sundberg.
Drottning Lovisas frånfälle framkallade en djup sorg i landet, och
tidningarna gåfvo varma uttryck ät den allmänna saknaden. Veckoskriften
Samtiden yttrade bl. a.:
. . . Drottning Lovisa har under något mer än två årtionden tillhört vårt
land. Hennes minne, högt aktadt och äradt, skall länge öfverlefva henne.
Härstammande från ett ädelt folk, hvars stolta bedrifter för bevarandet af dess frihet
äro frejdade kring världen, och frän en furstestam, hvars öden äro pä det
närmaste sammanväfda med detta hugstora folks, har hon bland oss lefvat obemärkt,
enkel och allvarlig, hängifven at ett troget uppfvllande af sina husliga plikter,
föga upptagen af den ståt, som omgifver samhällets höjder, och, såsom det
försports, gärna sökande vederkvickelser, till hvilka endast ett odladt förstånd och
en i ovanlig grad fulländad uppfostran öppna vägen. Genom de ömmaste
kärleksband var hon förenad med sina anförvanter och det folk, bland hvilket hon
uppvuxit, och för hennes höga själ stod nog den tanken klar, att Nordens och
Bataviens ädla stammar äro skapade att älska och bistå hvarandra. I det gamla
säsom i det nya fäderneslandet skola många tårar flyta öfver hennes bortgång och
varma välsignelser följa hennes minne.
1 danska Illustreret Tidende för den 9 april ägnas åt drottning Lovisa
denna synnerligen väl skrifna minnesruna:
Den Landesorg — i Ordets fulde og sande Betvdning —- der i disse
Dage skvgger over vore Broderfolk, skal ikke savne Yidnesbvrd om at være folt
og forstaaet i Danmark; ogsaa herfra skal der blande sig et Vemodens Suk i
de Klager, der hist lvde om den nys henfarne Dronnings Baare.
Ikke blot fordi vi vide, hvad de have tabt: en Fyrstinde, hvem Thronen
aldrig loftede saa hoit, at hendes Øie jo i Kjærlighed kunde see ind i den
laveste Vraa; en Hustru, der i Trofasthed, OpofFrelse og dyb Inderlighed fulgte
og stottede sin Ægteherre, som var deres Konge; en Kvinde, der i al sin Færd,
hvad enten hun i Purpurets Glands tren frem for Mængdens Øine, eller hun
svs-lede indenfor Hjemmets stille Vægge, var dem Alle et kjært og lysende Exempel
- men ogsaa, og især fordi der i denne Kvindes Brvst slog et Moderhjerte,
der först blev koldt, da Döden lagde sin klamme Haand derover.
Naar det danske Folk slutter sig til det store Sorgefolge om den
svensknorske Dronnings Kiste, møder det selv som Slægtning; thi hun, der, om Gud
vil, engång i Tiden skal tage Danmarks Krone i Arv, var den forklarede
Kvindes Barn; hvad Moderen saae med sit milde Øie, det lærte hun sit Barn at see;
hvert Suk for den Sorgende, hvert Smil for den Glade, hvert Tröstens Ord til
den Forladte, hver redebon Tanke for Alt, hvad der var smukt og kjærligt og
godt — blev det da ikke Alt Frokorn i den lille Piges Sjæl, hvoraf Gud i
Tidens Fylde kan lade springe Lov og Blomster til Danmarks Glæde?
Saa sendes Dig da en Tak over Sundet, Du milde Dronning! Kun kort var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
