Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottning Lovisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
drottning lovisa
Och detta var grunden
Till att hon här
Från första stunden
Blef folket kär.
P"ast ställd uppå höjden
I purpur och glans,
Att armodet fanns,
Hon glömde ej bort i fröjden.
Och nu är hon gången
P>ån sol och vår,
Mer snabbt än mången,
Som lutad går.
Nu gästa smärta
Och bittraste sorg
I konungens borg,
I makens och dotterns hjärta.
Men kunde det hela
De djupa sår,
Att folken dela
Den saknad svår,
Väl hälften af sorgen,
Som dödsbudet gaf,
Då lyftades af
Till hyddan från kungaborgen.
Så slumre hon stilla
I dödens frid,
Från lifvets villa
Och kval och strid!
Hur skickeisens lotter
Än drabba vår Nord,
Kärt gömmer dess jord
Oraniens furstedotter.
Den godhet hon öfvat
Med gifmild hand,
Hvar nöden pröfvat
I Sveriges land,
Den kärlek hon gaf oss,
Det namn som hon bar,
Hur vänsäll hon var,
Det skall ej förgätas af oss.
Väl föll hennes krona
I döden af,
Men tiden skall skona
Den ädlas graf;
Ty adeln i sinnet
Och hjärtats guld
Hos kvinnan så huld —
Dem gömmer Sverige i minnet.
(Ur Ny Illustr. Tidning 1871).
Drottning Lovisa.
Af
H. Sätherberg.
Din spira, drottning, var en blomsterstaf
Att sorger mildra och att smärtor hela,
Att tröst och hopp och glädje kring dig dela,
Det var den sköna lott dig lifvet gaf. —
Till makt och rikdom född, dock vida skild
Från stolthets köld och flärdens dårskap var du.
Din härskarmakt uti ditt hjärta bar du,
Och mildhet satte kronan på din bild.
I nödens tjäll du dina lagrar skar,
En jordens ängel, skapad att hugsvala.
De stummas tungor, om de kunde tala,
De blinda, om de sett hur god du var,
De skulle prisa nu med sannings röst
Beskyddarinnan, som har hädanfarit,
De skulle vittna om hur du har varit
De armas stöd, de faderlösas tröst.
Men makans, moderns dygder i ditt hem
— De bästa smycken, som din krona hade,
Den bästa hemgift du för tronen lade —
Ej ord men kungatårar skildra dem.
Af deras minnen i fördubblad glans
Ditt namn i häfden lyser. Hell de bygder,
Som blomstra under ädla kvinnodygder! —
I hemmets frid du band din skönsta krans.
Dock ständig lycka, ständig fröjd och frid
Hvar funnos de på jordens rymd, den vidar
Hvart ädelt hjärta måste pröfvas, lida,
Förrn det med seger går ur lifvets strid,
I sorg och kval du tåligt härdat ut:
Vid trohets-altar vaka och törbrinna,
Och se’n i änglars syskonkrets försvinna,
Det var din sköna drottningsagas slut.
(Ur Post- och Inr. Tidningar 1871 .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
