Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Gustaf, hertig af Uppland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
gustaf, hertig af uppland
Norska ångkorvetten »Nidaros» förde den 9 okt. prins Gustafs stoft
från Kristiania till Stockholm, dit ankomsten skedde den 14. Vid
Skeppsholmen steg kronprins Carl ombord å fartyget, på hvars akterdäck stod
den furstliga likkistan, öfvertäckt af ett svart kläde med hvitt kors.
Officerare buro kistan till likvagnen, hvarefter tåget under tonerna af den
sorgmarsch, prins Gustaf själf komponerat, afgick till Riddarholmskyrkan,
hvilken för detta tillfälle blifvit dekorerad af F. W. Scholander. Ett*
provisoriskt grafkapell var bildadt till vänster om högkoret. Den 26 okt. blef
prins Gustafs lik nedsatt i Carolinska grafkoret i närvaro af kronprins
Carl samt prinsarne Oscar och August. Vid detta tillfälle utdelades ett
af C. W. Böttiger författadt poem.
Prins Gustaf hade af naturen blifvit utrustad med rika gåfvor. Hans
yttre bar stämpeln af den harmoni, som rådde i hans inre. Den höga
och välvuxna gestalten, de vackra anletsdragen, den sköna pannan, det
svarta, något lockiga håret, de djupblå, själfulla ögonen, den värdiga
hållningen bildade tillsammans ett helt, som måste intaga. Han var i
besittning af de egenskaper, som förbinda människor, och af de talanger, som
sprida glädje och trefnad. Känsla och fantasi ägde han i mycket rikt
mått. Hans väsen präglades af oskuld och godhet. Skalderna hafva
liknat honom vid Balder, den nordiska gudasagans skäraste gestalt. Lik
denne var han mild och fridfull, och såsom ett sådant ideal, en man med
bibehållet rent barnasinne — integer vitæ — skall minnet bevara hans
älskliga bild. »En hvit lilja under hans namn — se där hans sannaste
lefnadsteckning».1
Vid hans vagga yttrade J. O. Wallin: »Gustaf, boren i den leende
naturens sköte, slumrande i vårens blomstervagga, smekt af dess blida
anda, omgifven i ditt uppvaknande af midsommarlundens fägring, skugga
och sånger, du med det älskade namnet! Samla omkring dig snillet,
konsterna, sinnesodlingen; för deras talan, blif deras hägn!» Denna
profetia gick också i fullbordan. För de sköna konsterna var prins Gustaf
varmt intresserad, och med passionerad förkärlek omfattade han
tonkonsten. Han ägde en omfångsrik och klangfull tenorröst af italiensk färgton
och gaf i sin sång uttryck åt en sällspord innerlighet. Om sina
kompositioner, af hvilka dock flera räknas till våra bättre skatter, särskildt på
kvartettsångens område, har han anspråkslöst yttrat: »Jag sätter icke något
1 S. A. Hedlunds yttrande i Minnesord vid sorgefesten i Göteborg d. 4 nov. 1852.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
