Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Gustaf, hertig af Uppland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 gustaf, hertig af uppland
blommor» utvälja den skönaste. Följande sång må emellertid anföras,
därför att den är författad af en af Nordens största skalder, som äger en
särskild blick för det rena barnasinnet och hela själsriktningen hos den
milde kungasonen , hvarjämte den bär vittnesbörd om, att han var älskad
och begråten äfven utom Skandinaviens gränser:
Prins Gustaf.
Af
Z. Topelius.
Fjärran öfver haf och fjällar, långt från Norges
kungaborg
Flyger öfver Nordens länder budet om den
djupa sorg:
Pärlan i en kungakrona, blomman af ett
furstehus
Slocknat, som en älsklig stjärna slocknar i sin
höjd af ljus.
Gråter England vid sin fallne segrare af
Waterloo,
O, så skall ock Sverige gråta, prins, i dig sin
flydda ro.
Hjälten utaf järn, i ära grånad under vapnens
dån,
Går ej mera saknad bort än Sveriges milde
kungason.
Dina verk? Hvad har d u lämnat efter dig i
minnets bok?
Inga blodigt skurna lagrar, ingen plan
beräknadt klok;
Ack, blott hjärtats ungdomsdrömmar, klädda
uti toners dräkt,
Och din kärlek för allt skönt, som lifvet och
naturen väckt.
Men hvar finns en graf så tidig, bäddad uti
Nordens höst,
Mera värd att strös med blommor, helgas utaf
saknan’s röst?
Och hvar finns en vissnad ynglings bild, så huld,
så mild som din,
Uti tusen, tusen hjärtan ristad outplånligt in?
I den stormupprörda tiden, där blott stridens
demon rår,
Gick du som en ton af skönhet genom många
missljud går.
Kungaborgens goda ängel, tvenne rikens hopp
så kort,
Gick du, älskande och älskad, ifrån mycken
kärlek bort.
När i denna stund, du milde fursteyngling, vid
din grift
Faller mången tår och ristas mången sorgsen
minnesskrift,
Äfven ifrån Finlands stränder, dem ditt öga
aldrig såg,
Låt en enkel minnesblomma sändas öfver
hafvets våg.
Främlingar, af hafvet skilda, äro vi för
Sverige nu;
Höra icke till de dina, bo på annan strand
än du!
Men det ädlas och det skönas rike alla lyda vi,
Liksom du vi det tillhöra, ha som du en del
däri.
Och så ha vi rätt att fälla, äfven vi, den
varma tår
På din unga graf, o furste, på din tidigt redda
bår,
Qch så ha vi rätt att älska, äfven vi, »de
rosors doft»,
Som ej vissna skall, när handen, som åt oss
dem gaf, är stoft.
Vid den sorgefest, som Fria konsternas akademi firade öfver prins
Gustaf, hölls minnestalet af A. Sohlman, som tecknade hans ädla
personlighet, den själens renhet och enkelhet, som hos honom yttrade sig i en
omedelbar barnslig tro och en frisk entusiasm för allt skönt och ädelt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
