Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 }6
oscar ii
aflösning af indelningsverket. Då emellertid det fransk-tyska krigets
exempel mer än någonsin manade till handling, förnyade general Abelin
vid 1871 års riksdag sitt förslag, denna gång utarbetadt till en helt
genomförd arméorganisation på utveckladt indelningsverks grund och med
bevä-ringsöfningarnas förlängning till 82-90 dagar, men förgäfves.
Landtmanna-partiets motstånd sökte man bryta genom en urtima riksdag s. å., då
förslaget än en gång framlades, försedt med flera lättnader, såsom understöd
af statsmedel m. m. åt rust- och rotehållarne, men äfven nu förgäfves;
det enda som ernåddes var, att 1872 års riksdag upphäfde rätten till
friköp från beväringsöfningarna.
Hvad landtmannapartiet fordrade, var ej längre aflösning utan
afskrifning af indelningsverket och ej längre endast indelningsverkets utan äfven
grundskatternas afskrifning, om partiet skulle medgifva värnpliktens
utsträckning, från hvilken rust- och rotehållarne ansågo sig juridiskt fritagna,
så länge knektekontrakten vore gällande. Under sådana förutsättningar
biföllo bägge kamrarna 1873 års kompromiss, som förband ofvannämnda
skattefrågor med en ny härordnings upprättande. Krigsministern E. O.
Weidenhielm uppgjorde i enlighet härmed ett omfattande förslag på den
allmänna värnpliktens grund, men hvilket genom sin stora kostnad och
sin brist på öfvergångsförslag vid 1875 års riksdag åstadkom tveksamhet
och förstämning. Då landtmannapartiet likaledes tillbakavisade regeringens
försök vid 1877 års riksdag att partiellt lösa frågan genom en mindre
grundskatteafskrifning och försvarsförbättring såsom första skedet af
öfvergångstiden, kunde partiet ej undandraga sig att själft utarbeta konturerna
till ett eget förslag. Det hvilade på värfvad stamtrupp och 90 dagars
beväringsöfning och antogs vid 1878 års riksdag af andra kammaren,
sedan det afslagits af den första. Den De Geerska ministärens (med J. H.
Rosensvärd som krigsminister) sista försök var att ordna värnplikten med
uteslutande ur lagen af hvarje bestämmelse om ökad beväringstid. Det
afslogs 1880 af andra kammaren, och ministären afgick.
Det blef nu det Posseska kabinettets uppgift att lösa kompromiss- och
försvarsfrågan på ofvan anförda landtmannapartistiska grundval. Jämte den
förutvarande skatteregleringskommittéen tillsattes två andra stora
parlamentariska kommittéer för landt- och sjöförsvaret, och vid 1883 års riksdag
kunde krigsministern A. Ryding framlägga ett förslag, enligt hvilket gent
emot en successivt ordnad grundskatteafskrifning hela stammen skulle
värfvas och dess fulltalighet betryggas genom en s. k. garantilag, som i
nödfall ålade kommunerna att anskaffa vakanserna. Men då
landtmannapartiet endast ville antaga denna härordning med flera viktiga
nedprut-ningar och i synnerhet med utelämnande af garantilagen, förkastade första
kammaren en så väsentligt modifierad kompromissuppgörelse, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
