Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupt i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen den största olycka, som den lilla kunde
tänka sig.
”Ånej, gudskelof, ånej, barn, kossan är nog
galant hon, fastän hon är gammal.”
"Dä kan väl mormor vara glad”, sade flickan
och strök med sina små knubbiga händer de grå
lockarne ur gummans panna, ”se så, mormor, se
glad ut.”
Den gamla försökte, men det ville inte gå; flickan
märkte det och blef misslynt.
"Var nu inte ledsen, eller tala om hvad det är;
— vet mormor”, fortsatte hon för att skingra den
gamlas tankar, ”det var en gång en liten, liten flicka,
nu mins jag inte hur det var, men lika godt, flickan
satt och lekte med spånor och bark och pinnar,
alldeles som jag, när jag ingen nytta gör, och så kom
der in en liten, liten grå gubbe med en röd mössa på
hufvudet i stugan och bockade sig för flickan och
sade: ’mjukaste tjenare, min höga fru prinsessa’, och
kysste flickan på handen — och så när han gick så
— hur var det igen? Jo! så voro spånorna af bara
gull, och barken stora silfverklumpar, och torparen
blef en rik man och köpte gålar, sålde nålar; hvad
tycks om det?”
Gumman smålog åt flickans försök att trösta;
”åja”, sade hon, ”det var allt en bra historia; men
derför kommer inte far hem för det, och han skulle
varit hemma på qvällen och nu är klockan elfva på
natten, jag vånne han vore en supare, så visste
jag så visst att jag skulle hitta honom hos
Tattar-Stina deruppe i grindstugan; men si nu är han
ordentlig och kommer så precis hem hvar lördagsqväll,
som om han gick med urverk.”
”Ja, far skulle komma", sade flickan, ”kors, hvar
kan far hafva tagit vägen?”
"Gud vet”, suckade gumman, ”det värsta är att
det börjat yra; hör du, hur det piper i skogen och
hur det slår på rutan — fast det hörs inte mycket
här, då veden sprakar som nu; tyst, hörde du något?”
afbröt hon sig sjelf, då hon såg, huru flickan med
spänd uppmärksamhet lyssnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
