Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupt i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
laren betraktade henne länge tigande och kom sig ej
för att rita, förr än flickan nickade åt honom och
derefter, liksom blyg, vände sig bort. Detta varade dock
ej länge, nyfikenheten lockade henne att betrakta den
ritande konstnären med ett till hälften sorgligt leende.
Hon förstod nämligen icke hvad han gjorde, men fann
sig sorgligt stämd af att han så ofta och så ihärdigt
fixerade henne. Denna barnakänsla träffade målaren
riktigt, der framstod ett litet englahufvud, som på en
gång smålog och röjde allvar utan smärta, det blef
lilla Stina upp i dagen. Han fullbordade sin teckning
och ritade halsen, det lilla öppna linnet så slarfvigt
det satt och så slitet det än var.
När ritningen blef färdig, visade han den för
flickan; hon betraktade den noga, men hade verkligen så
sällan speglat sig i det lilla fragmentet af spegel, som
stod på öfra fönsterlisten och blänkte som en stjerna,
att hon ej igenkände sig. Fadren deremot skrattade
och sade: ”ser du, Stina, det är du, du sjelf, det der
är annan ritning än Stoltens.” Stina betrakade det
noga, men observerade med sann qvinlig
uppmärksamhet att hon satt barhalsad. ”Jag skall ta på mig
min granna halsduk”, sade hon; "det skall han få se
är en grann halsduk, bara mormor kommer in — vänta
bara, skall han få se en sådan grann halsduk.”
Gumman inträdde med sin lilla bytta varm mjölk. Nu
hade ”kossan” fått foder och nytt strå, hvarom Stina
också ganska omständligt underrättade sig, innan hon
åter kom ihåg halsduken, som också genast fram togs.
Man bör ha sett en sådan liten flicka, med
hvilken älskvärd, oskyldig behagsjuka hon pryder sig med
sin grannlåt, och man kan då lätt föreställa sig, hur
lilla Stina pyntade ut sig i sin nya bomullshalsduk,
som ”far” köpt af en vestgöte för hela tjugufyra
skilling. Hon knöt och knöt om den, ända till dess den
satt riktigt bra, och nu stälde hon sig framför
målaren, säker om att han skulle falla i förvåning öfver
hennes prakt.
”Det var en grann halsduk, grann med besked,
Stina lilla”, sade målaren. ”Du är riktigt präktig nu.”
Stina upptog denna artighet alldeles som det borde
Altavtaflan. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
