Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig sjelf, att flickan med tiden skulle kunna ha nytta
af den bevågenhet man visade henne som barn; ty
att alla menniskor skulle hålla af Stina, var så klart,
så innerligen naturligt, att man ej ett ögonblick tviflade
derpå.
Under denna vigtiga öfverläggning hade Stina stått
vid mormodrens knä med spänd uppmärksamhet
lyssnande till hvarje ord; än hade den fylliga
purpurmunnen dragit sig till ett leende, än hade hon blifvit
allvarsam, allt som samtalet lutat till hennes förmån
eller tvärtom.
Det var nemligen de många ljusen om julottan,
som lockade henne. Ack! om de ljusen hade hon
hört talas allt sedan hon var liten, och ändtligen skulle
hon få se dem. Barnen glädja sig alltid åt ljusskenet,
åt solen som blickar in genom rutan, och mot
brasan, som flammar på spiseln.
Se! djurens yngel blindfödas eller sky dagen, då
de äro nyfödda; endast menniskobarnet blickar mot
ljuset och ler. Det känner på sig, att detta bör vara
dess väg, det har en instinkt, att det är ämnadt till
ett ljusets barn.
Lilla Stina hade också denna kärlek för ljuset
och denna fasa för mörkret, som barn ha, äfven om
de ej hört en enda spökhistoria, och det var
isynnerhet detta, som gjorde att hon gladde sig så mycket
åt julottan, der hon skulle få se ”ljus i Guds hus”,
fastän hon ej kunde sofva hela natten, dels af glädje,
dels af oro och farhåga, att hon ej skulle komma
med.
Emellertid lugnade hon sig åter, sedan saken var
afgjord, och nu kom hon ihåg, att far inte ännu fått
den der rara näsduken; hon hviskade derför ganska
mycket med mormor, pusslade en lång stund i en vrå
vid bordet och smög sig slutligen ut i förstugan, under
det att far och Stolten talade om huruledes en mila
blifvit förstörd af Ola i Härs.torp.
Plötsligen bultade det på dörren och far frågade,
som det brukas: ”hvem bultar”, hvarpå han fick till
svar med en röst så grof, som Stina var i stånd till:
”Det är julbocken”, och så kom der ett papper hoppande
in på golfvet och strax derefter stod Stina lilP sjelf vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
