- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
67

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syskonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

• ”Jo, ser du, du är väl för god att tåla
pudersoc-ker i kaffet, nu sedan du i hela tre månaderna varit
i ett rikt hus och lefvat som en prins?”

”Tror du det? Nej, goda Johanna. Jag dricker
hellre kaffe med pudersocker hos dig än hvad som
helst för rart hos andra.”

”Nå du! Blef du inte kär i hennes nåd
patronessan? — Jo, ser du, det tror jag i min enfald, för si
du skref så mycket om henne och så blef det tvärt
slut — hin jo, jo, jag slog spiken på hufvudet.”

”Nej, goda Johanna, du misstar dig.”

”Men något rasande är det, så mycket ser jag”,
yttrade Johanna och satte händerna i sidan. ”Bekänn
sanningen, se så — du ser så slagen — ha ha ha,
de der karlarne skola alltid, dä de hålla af en
menniska, se ut, som om de fallit ner från himmelen.”

”Du misstar dig, Johanna, det är bestämdt”,
svarade Alfred, men slog ner ögonen, ty han kände på
sig att han sade en osanning.

”Sitt nu inte der och gör ihop historier, Alfred.
Du är bestämdt kär i hennes nåd. Den rika enkan,
gods och gårdar, ja, det skulle vara något för en
stackars målare.”

”Nej, Johanna, bestämdt inte”, yttrade målaren
något vresigt; ”men om du vill veta allt, så tycker jag
att det är synd om en flicka der i huset, om fröken
Emilia.”

”Jaså, du tycker att det är synd om fröken,
stackars liten; hon behöfver väl ditt beskydd mot denna
verldens snaror”, tilläde hon med ett illparigt leende.
”Du skulle känna henne.”

”Ja, det skulle jag visst, fast jag inte vet ens hvad
hon heter.”

”Emilia Stjernros.”

”Emilia Stjernros, jo, det låter något det; jaså,
min kära bror är således illa beklämd. — Se så, nu
pöser pannan; det är då alltid befängdt, nu blir der
knappt en kopp qvar, allt för din kärleks skull.”

Den glada flickan lyckades likväl att få ut pannan, .
innan hon hunnit mera än hosta litet grann, och snart
stod det lilla runda bordet dukadt med servett, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free