- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
69

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syskonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja visst, men hvad är det då?” frågade målaren
sin skälmska syster, som pekade med sin venstra hand.

”Nå, men ser du en karl, en liten en, som går
der borta på Kungsholmsbron, ser du precis som jag
pekar; se på min liand, hur jag pekar nu.”

Alfred följde hennes anvisning och fick nu
ändtligen syn på ringen.

”Hvacl är det? Är du förlofvad?” frågade han
hastigt.

”Nå, så ändtligen kunde min kära bror se. — Jo,
det lär så vara”, sade flickan och lade armarne i kors
och betraktade sin bror med ett smålöje, der kärlek,
allvar och illparighet på ett förunderligt sätt funnos
förenade.

”Nå, med hvem då?”

”Med en ung hygglig karl, en engel, om du så
vill — fastän han inte är af adligt blod”, tilläde hon
och såg skälmsk ut.

”Det är allvar således; du är förlofvad. Nå, Gud
låte dig ha valt en hederlig man. Gud välsigne dig,
Johanna”, sade målaren rörd och tryckte henne i sina
armar.

”Tack, tack Alfred!” hviskade flickan. ”Gud
välsigne dig också. Ja, det är en hederlig menniska;
men”, tilläde hon och ryckte sig plötsligen ifrån honom,
”nu är du tråkig igen.”

”Jag?”

”Ja, just du, nu skulle du blifvit flat och ond och
rasande du — och så tar du saken så ömt — hm, du
skulle blifvit ond bara, så hade jag fått skratta åt dig.”
Alfred smålog åt sin barnsliga syster. ”Nå, än
då, jag vet ju inte än hvem den der fästman är; det
är tids nog att bli ond.”

”Jo, min fästman är en hederlig karl och håller
af mig, mycket, mycket, ja, lika mycket som du.”
”Nå, hvad är han?”

”Han är min fästman, hör du.”

”Men om jag nu inte tycker om honom”, sade
målaren.

”Så är det väl jag, som egentligen bör tycka om
honom.”

”Du vill således nödvändigt gräla, Johanna lilla”,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free