Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogstorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•
”Stina, lill-Stina, är det sant?” frågade Emilia
genombäfvad af en hastig darrning; ”det lilla kära
englabarnet, hon som höll mig så hårdt om halsen
och grät så bittert? — Står der ingen hjelp till?”
”Nej, det är slut det; min salfva gjorde intet och
intet doktorns pulver och droppar heller, eljest så har
min salfva hjelpt öfver hundra personer.”
”Vår Herre vill ha henne. Hon hissnar inte alls
på molnet hon”, yttrade Emilia vid sig sjelf och
blickade tankfullt framför sig.
”Nej, inte hissnar hon, när hon kommer upp i
himlen”, yttrade Stolten, utan att egentligen annat än
med känslan ana livad Emilia menade. ”Men nu till
saken, goda fröken”, fortsatte han; ”saken är den att
Anders, för att få bot åt sin flicka, satt sig i skuld.
Han lånte sex riksdaler af kyrkvärden i Falla, men
fick ge sedel på tio; den rackaren, så han suger den
fattige; det kokar i mig hvar gång jag tänker på den
snedbetade skälmen — hm — och nu så är han
lag-sökt och i morgon ser utmätning. Då ta de deras
enda ko — ja, så är det, deras endaste lefvande lif de
äga. — Nu var min begäran att fröken ville låna mig,
gamle Stolten ser ni, tio eller tolf riksdaler på hans
ärliga ansigte; se på mig, fröken, och säg, om inte den
skuldsedlen duger — fastän inte jag utan vår Herre
skrifvit honom. Jag skall meta upp betalningen ur
lille sjön hemma, fäst det går smått; men fisk skall
jag lemna i betalning.”
Unga flickor hafva i allmänhet en viss afsky för
penningtransaktioner; penningen är det mest
heterogena ämne, som fins för en naturfrisk, ungdomlig själ.
Emilia tyckte sig också känna en obehaglig ilning i
själen, då Stolten, helt prosaiskt, slutade sitt tal med
begäran att få tio eller tolf riksdaler. Det föreföll
nästan som om han velat mäta upp hennes hjertas
känslor kanntals. Det var sanmia obehag, som det
man erfar, då man i känslans hela fullhet beundrar
en väldig ek, som sträcker sina knotiga grenar mot
skyn, och en praktisk man helt tvärt upplyser att der
fins virke uti den för hundra riksdaler. Emellertid
fann hon sig och sade:
”Tio eller tolf riksdaler, käre Stolt, det är mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
