- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
91

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogstorpet - En liten gul kista

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtbörd och vände sig slutligen om och nalkades
stugan. När han kom fram, hade redan hans vrede
svalnat och han småskrattade och såg förlägen ut liksom
ett barn, hvilket finner sig hafva burit sig dumt åt.

”Jag kunde inte låta bli att klappa 0111 honom litet
den der ”grinatus”, som stod der så falsk som en räf;
det ryckte alltför hårdt i armarne. — Det kan ingen
göra vid; det som är gjordt, är gjordt; men visst ville
jag plikta en smula, liara jag en gång finge riktigt
klappa om den blodsugaren.”

Emellertid hade lill-Stina suttit i lugn i sin vrå
och hade ej aning om att kossan varit i fara och att
Stolten varit ond; hon hade blott lekt med sina
dockor och betraktat sin lilla bok.

*


En liten gul kista.



Hösten kom och med den storm och oväder.
Lill-Stina kunde ej längre sitta i sin lilla sandhög.
Fukten slog in på väggarne och möglet kröp på det
ruttnade golfvet. Flickans bröst föll alltmer samman,
an-dedrägten blef alltmera kort; men hon såg det oaktadt
mera glad ut än förut. Den lilla boken låg på
hennes bröst, när hon sof; och då hon var vaken,
betraktade hon ofta och länge sin lekkamrat, den der gossen
som stod i blyerts afbildad på ett af bladen; så
fortfor det ända till jul.

En af juldagarne satt mormor bredvid den lilla
bädden, der barnet låg halfslumrande. Kolaren var
borta vid milan. De voro ensamme de två, som hade
kortaste vägen till sitt rätta hem.

Då reste sig Stina plötsligt och såg sig omkring
med leende blickar. ”Ser mormor inte, hur små barn
stå rundt omkring sängen, hör du hur de sjunga, se
så glada de äro.”

”Herre Gud barn, du yrar”, suckade den gamla.

”Nej se, mormor, nu ta de små barnen i bädden
och försöka lyfta mig upp, vingarne de fladdra som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free