- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
93

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten gul kista - En vördnadsvärd ålderdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och bredde sitt hvita bårtäcke öfver den lilla grafven.
Sången klang i kyrkan så skärt och orgelen tonade så
härligt; församlingen var derinne för att höra Guds
ord, och Anders och Stolten satte sig i sin bänk.

Då kastade Anders upp sina ögon på altartaflan,
der hans Stina blickade ned från molnet, och han
tyckte, att hon smålog och liksom nickade med
engla-hufvudet. Då lutade han sig ner och grät, ej
smärtans utan den heliga kärlekens tårar, ty der gick en
hviskning genom hans själ, som sade: Vi råkas snart
— der det är oss godt att vara.”

Gubben Stolts min var högtidlig, men likväl glad;
äfven han betraktade länge och väl det sköna
barn-hufvudet på altartaflan, ända till dess också hans blick,
genom att fixera på en enda punkt, tyckte att barnet
nickade så vänligt mot honom; då tänkte Stolten på
kistan och tyckte att den lilla englen ville säga: ”Tack
skall Stolten ha för den granna kistan”, och Stolten
nickade, utan att veta det, tillbaka åt englen på taflan
och tänkte: "Ingenting att tacka för, lillpulla —
ingenting att tacka för.”

De voro bägge vid bättre lynne, då de gingo hem.
Väl omtalade ingen af dem, att altarbilden hade
nickat åt dem; men ingen af dem visste, livad de
egentligen borde tro om saken.

De, som beständigt umgås med naturen, spåra
Öfverallt saker, som äro till för aningen endast; de söka
således icke mer att förklara det enklaste och i
sanning, förklaringen är ofta blott ett ordspel; men ingen
af dem kom att tänka på att ett stilla föremål synes
röra sig, då man länge fixerar det, och att detta beror
på ögat, som mattas, och ej på bilden att den lefver.

*


En vördnadsvärd ålderdom.



”Du gnider för hårdt, aj, nah nah! si så, Josef;
alla tre doktorerna säga ju, att gnidningen på den stela
lemmen bör ske lindrigt; hå, det vore min själ något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free