Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vördnadsvärd ålderdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läser postillan, kan jag tro, och kastar då och då ett
öga midt öfver för att se om bevakningen är der eller
intet.”
”Åh, jag har icke en gång talat vid henne, men jag
skall; det vore en ordentlig chikan, om jag ej
lyckades. Mina vänner hafva fått veta min ömma låga
och skratta åt mig att jag råkat ut för en bror och
en fästman; men brödren skall sjelf föra mig in, han
är målare och skall måla mitt porträtt i olja; sålunda
slår man den ene; urmakarn skall laga mitt ur, jag
gör mig bekant — hm, genom just bevakningen skall
jag vinna målet.”
”1 skolen vara milda som dufvor och falska
såsom ormar, ha ha ha, det är rätt”, anmärkte
landtrådet. ”Nå, men har du ingen allvarsam affär, du
är gammal gosse redan, Gabriel. — Du skall inte gå
och bli gammal ungkarl, Gabriel, som jag; det är
ändå dumt — för si det kan ändå vara roligt att ha
hustru och barn, då man blir för gammal att glädja
sig åt lifvet.”
”Åjo, äfven det, onkel — inte för kärlekens skull
— så dum är jag inte, onkel, men för affärerna; det
är minsann inte så lätt att draga sig fram på sin
lilla lön.”
”Hm, du tar väl inte ändå något gammalt skräp
till hustru. Sådana kärringar ha ögonen med sig
Öfverallt.”
”Nej bevars, onkel. Visst bör hon vara
presentabel. Jag vill naturligtvis icke blygas för min hustru
i salongen — men ser onkel, den der äkta kärleken
förstår jag mig icke på, utan vill ha min frihet —
bevars jag skall inte vara en tyrann mot min hustru
heller — lika barn leka bäst.”
”Jaha, jaha, nå, har du någon fundering?”
”Ja, öppet sagdt, jag slår mina små lofvar för
en-kefru patronessan Stjernros, en hygglig menniska, med
figur, sätt att vara, penningar och precis så mycket
hjerta som behöfs att vara min hustru.”
”Du sade något, men hon är ett kokett stycke
och har dessutom stora styfbarn.”
”Som ingenting ha att ärfva utom en
obetydlighet. Malma med sexhundra skeppunds smide är en-
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
