Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksdaler, det vet jag; ty jag såg att det verkade; han
är snål, den gamle räfven; — men det betalar du
tillbaka; jag har verkligen intet råd att vara utan
pen-garne — hm, du blir gift, får barn, små, små
Ljungsköldar, — hm, det är skönt, pass på att lagmannen
får fara vintervägen.”
”För allt detta har jag min goda farbror att
tacka”, yttrade Gabriel smilande. ”Gud välsigne min
onkel.”
”Ah prat, vi äro inte heliga oss emellan; nå, hur
gick det med symamsellen — hm, den der målarens
syster?”
- ”Ej ett hårsmån, bäste onkel, brödren och den
der fästmannen stå mig i vägen.”
”Hm, stå dig i vägen? — Hm, en idé faller mig
in. Gå upp i morgon dag till — men nej, det behöfs
inte — hm — hvad var det nu igen? — Det -skulle
eljest vara roligt att få höra, om hon är af sten eller
stål, eller om Ljungsköldarne ha qvar sin förmåga att
tjusa. Du må tro här sitter mer än en gumma, som
varit förtjust i mig och som gråtit sina modiga tårar
för min skull — ha ha ha — man kan aldrig nog
tacka Gud för ett gladt lynne — a propos, så snart
jag upphörde med den der hafresoppan och började
lefva som en menniska, så gick också den der oron
om nätterna öfver; jag sofver som en stut, ha ha ha,
riktigt som en stock — och hvarken hör eller ser
något. Jag höll .min själ på att bli hypokondrist af
den der dieten.”
”Onkel finner då, att jag gissade rätt.”
”Jo visst gjorde du det, men ser du; jag visste
ej riktigt hvad jag skulle tänka; nu fmner jag att det
der andliga sitter i magen; när den tillqvacklas af
dålig föda och stillasittande, blir man både visionär
och exalteradt religiös — bevars religiös, så att man
inte väcker förargelse, bör hvar och en vara; men
inte bigott.”
”Deruti har onkel alldeles rätt.”
”Ja, ser du, min tro om religionen är den”,
återtog landtrådet liksom docerande, ”att religionen och
en viss form deruti är nödvändig för att hålla ordning
i staten, på folket. — Ja, Gabriel, utan en sträng tro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
