Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syster Elisabet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid föraktat din systers råd. Du har inte behagat
fästa dig vid hvad en ren och genom stränga
pröf-ningar luttrad qvinna har att säga dig —; ty oskuld
och ett himmelskt sinne har varit mitt lifs eftertraktan,
och med Guds nåd skall jag en gång kunna ren och
obefläckad inträda i det allraheligaste; ty Seth, en
qvinnas dygd är dock tusenfalt. bättre än allt hvad
karlarne försöka i den vägen. — Nog af, sköt din helsa,
nyttja näfver och dubbla strumpor och frukta Gud,
Seth, så går dig väl både här och der.”
”Tack, Elisabet, hm, tack skall du ha, hm tack!
tack! Du är alltid välkommen till mig, fastän du
kommer fasligt sällan; hm, har du sett till Gabriel? — hm,
undrar hur det går med hans utnämning.”
”Med Guds bistånd blir han kammarherre”, sade
tant Elisabet, ”också förtjenar han det; ty hans hjerta
är fullt af Guds anda.”
”Visserligen, hä. — Jaså, han får nyckeln? Den
kanaljen har ej varit här, sedan jag sjuknade.”
”Han har haft så mycket att göra; men hos mig
har han varit för att hemta råd och hjelp, och i
sanning hos tant Elisabet är den goda gossen alltid
välkommen. Också kan han ej annat än älska mig som
en öm och god moder, fastän jag sjelf i sjelfva verket
är en svag flicka, som intet annat stöd har än min
kärlek och min tro —”
”Hm, ja, deri har du rätt, Elisabet. Gabriel är
en hederlig gosse.”
”Hederlig? Hvad säger du, Seth? En ädel
menniska, full af ett sant trones ljus. — O! hvad han är
glad att någongång dra sig ur verldsbullret, hos mig
få öfverlemna sitt sinne åt fromma betraktelser. — Då
sitter han vid mitt fönster med knäppta händer och
blickar upp mot himlen, den lilla strimman som synes
midtöfver; och jag beder.”
”Ganska vackert, hm, ganska bra. — Ser du,
Elisabet, nu kan jag trampa på foten; i går gjorde det
så ondt vid fotknölen, men linimentet hjelpte — hä.
— Jaså, Gabriel är så gudfruktig?”
”Ja — ja, i sanning. Vore du hälften, så kunde
du tacka Gud — men”, fortsatte fröken, sedan hon
en lång stund suttit tyst, ”men jag måste fara; Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
