Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett misslyckadt försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
munitionsvagnar, liksom man hvarje ögonblick väntat
uppbrott.
Så var det också verkligen. Den i W. förlagda
styrka hade på aftonen erhållit befallning att genast
bryta upp och tvärt genom landet tåga mot I. för att
öfverraska ryssarne, som der hade sitt läger.
Oaktadt alla den finska arméns motgångar hade
ej ändå modet riktigt sjunkit; ännu hoppades man
åtminstone att få hämnas, om man också förlorat
hoppet att segra. Derföre stodo öfver allt grupper af
soldater, jägare och landtvärn inbegripna i samtal öfver
hvad som möjligen skulle ske.
”Jo, ser ni, gossar, Ryssarne komma väl på oss
som vanligt — inte vet jag hvad vi ha för spioner”,
yttrade en gammal korporal, som helt beqvämt satt
sig på en vedtrafve och rökade sin pipa, “men det vet
jag att sämre byke till spioner, än dem vi ha, får
man leta maken till, hänga upp dem i närmaste träd
vore det bästa. — Vet ni, gossar, tacka vill jag, när
jag tog mig lös från ryssarne. Då hade jag en spion
som dugde, en liten beskedlig flickunge, som tyckte
det var synd om gamle Prahmen: men hon fick inga
penningar, utan bara Guds välsignelse — och den kan
man inte få mer än på en hand — mutor kan man
ta på fyra.”
”Måntro vi skola marschera långt?” frågade en
lång soldat. ”Mina skor, såväl som edra, tåla ej vid
långa marscher, och ingen stump becktråd finnes
i hela byn. — Kärringarna här mena på att de ej ha
tråd, men jag fick mig ändå en smula; men min själ
går det inte upp i sömmen, så snart jag gått en half
mil, så mycket känner jag.”
”Åja, det gör ingenting, inte kunna vi finnar vara
så präktiga som de der Svenskarne, morsgrisarne från
Östergylln, så granna och galanta. Få de vara med
i så många badstugor som vi, så bli de min själ inte
så granna”, yttrade korporal Prahm der han satt på
vedhögen; det är synd och skam att se sådane der
grannlåtsdockor komma hit ut för att få veta, huru
krutlukt käns och blypiller smaka. Ha ha ha.”
”Vet ni hvad, gossar? Vår löjtnant är nog bra,
fast han är svensk; vår Berndtson — rask är pojken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
