Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett misslyckadt försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssarne kastades således tillbaka, utan att något
skott lossades, och den tappre major M., som anförde
den lilla detacherade truppen, ryckte längre fram för
att, om möjligt, öfverraska ryssarne vid W. bro.
”Hä!” yttrade gamle Prahm muntert, ”det der
gick nästan för galant — hm, de fingo på nosen,
innan de hunno säga ”hopp” — si så der skall det
gå, gossar, pisk skola de ha — brrr, brrr, det var
knappt så pass att fingrarne blefvo varma; nu ha vi
varit ensamma ute, men si de andre få väl också
sitt.”
Gubben fortfor sålunda att triumfera i förhand,
när på en gång skog och mark genljudade af skott;
fördelningen var omringad af ryska truppar, Öfverallt
ryckte der fram nya, de tycktes mångdubblas med
hvarje ögonblick.
*Se så, ryssen är inte så dum heller”; mumlade
gubben Prahm, då han hörde Berndtsons befallning
att bryta sig igenom med bajonetten.
Skotten knallade i skogen, det klirrande ljudet af
bajonetterna, då de stötte mot hvarandra, de svenska
svordomarne, skriken och här och der ett jägarhorn
eller en trumma, som sammankallade de spridda
trupperna, bildade ett passande charivari till den mörka,
otydliga och grumliga taflan.
”Här måste vi hastigt bryta oss igenom”, ropade
Berndtson, ”eller också dö.”
”Gör så! gör så! — Här få vi bita i gräset, om
vi ej äro dugtiga”, mumlade gamle Prahm och
laddade och sköt allt hvad han hann.
Striden förnyades beständigt; knappt hade de
tappre brutit sig genom ett detachement ryssar och i
mörkret åter träffat på hvarandra, förr än en ny
salfva visade dem en rad skäggiga krigare, som åter
bjödo dem spetsen.
”Berndtson, jag kan ej mera”, ropade Gustaf
Lönner, träffad i knävecket af en kula.
”Gör en korsbår; kommen, vänner, hjelpen er
kamrat”, ropade Berndtson och försökte lyfta upp den
sårade, men ingen hörde i det vilda stridstumultet,
alla rusade framåt.
’ ”Gå, Berndtson, rädda dig sjelf”, sade Lönner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
