Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabriel och Theodora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nJa, min Gud, så lycklig, som om hon varit gift
med en ung vacker karl. Åja, det var en englasyn
att se henne dansa och kammarjunkaren hade
ögonen på henne, när hon flög omkring i dansen med
de unga.”
”Ack ja, han håller mycket af vår lilla Emilia.
Rådinnan kan ej tro hvad jag fruktade mycket för det
giftermålet; men menskor spå och Gud rår.”
”Ja, lycklig är hon — också skall jag säga att
det nog bidrog att hon eljest aldrig kommer ut
stackars liten, utan sitter der hemma mellan fyra väggar
beständigt. — Det är ändå bra hårdt att vid hennes
ålder så der stängas från verlden; men en exemplarisk
hustru är hon.”
”Ja, hon har också en exemplarisk man”, yttrade
hennes nåd skalkaktigt, blickande på sin man.
”Precis som jag, lilla Theodora”, inföll denne.
”Ha ha, herrskapet har sitt lilla kärleksgnabb —
det är precis som mellan Ljungnér och mig; ibland
så säger Ljungnér: kära Andreetta, jag såg nog att
den och den (än en och än en annan förstår
herrskapet) stod så förtroligt och talade vid min snälla
hustru, säger Ljungnér och skrattar, och då påstår jag
alltid att gubben blifvit förtjust i någon, och så skratta
vi begge två. Ja, ibland kommer min kammarjungfru
in och tror att der är främmande — och så är det
bara Ljungnér och jag, ha ha ha.”
”Ja, hvad skall man annat göra på tu man hand”,
sade Gabriel skrattande. ”Nå, vidare om Emilia; vi
höra så sällan af dem.”
”Ja, der hemma lefva de som ett par englar och
ha nu fått sig en husmamsell, en liten beskedlig och
rätt näpen flicka, som kammarjunkarinnan behandlar
som en syster, fastän hon naturligtvis saknar all
edukation och en finare belefvenhet i sitt sätt. Hon är
egentligen icke kommen af folk, utan har födt sig med
att sy västar åt skräddarne i staden.”
”Jaså, nå, då kan vår kära måg kammarjunkaren
få sig en och annan väst hemmasydd. Så skulle vi
också ställa oss”, inföll hennes nåd, ”ty min herre och
man depenserar betydligt på sådana plagg.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
