Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten pojke — jag gick då och tiggde — eljest så voro
mina föräldrar, jag tror att far min var ryss och mor
min finska, men det vet jag inte, ty de dogo begge
från mig.”
”Och du tiggde?”
”Ja — och det gick bra nog; men så tog
bergsrådet upp mig och han lärde mig svenska för att ha
någon att tala sitt modersmål med — och se det gick
lätt; herrn kan tro att ryskan är ett språk det, som
öfvar tungan, derföre kunna alla ryssar så lätt lära
sig att tala andra språk. Det är riktigt ett latgöra
att tala svenska, då man förut kan ryskan.”
”Jaså, du tycker att det är ett latgöra”, sade
ynglingen och småskrattade.
”Ja, det är det, men också gck det fort och nu
läser jag i svenska böcker, så att jag inte tror ett ord
fins som jag icke känner.”
”Det der är ju allt bra, min gosse.”
”Ja, också säger bergsrådet att han nog skall sörja
för min framtid.”
”Bergsrådet är en ädel menniska.”
”Ja, men en galant gubbe också; herrn må tro
att det är han som anlagt allt detta i vildmarken; här
bodde inte annat än vargar och björnar, när han kom
hit, men alltihop växte upp under hans händer och
nu är här öfver åttahundrade arbetare, med hustrur
och barn — och det bara vid bruket.”
”Och han upptog mig döende, nu mins jag allt
igen, men tala om det, Alexis; jag kan aldrig höra
det för ofta.”
”Jo si, bergsrådet är en mycket lärd och
förståndig man, han vet namn på hvarenda blomma och på
hvartenda litet lefvande kräk som flyger i luften och
vet nummer och ordning på alla stjernorna på
himla-hvalfvet — se, bergsrådet vet en smula mer än andra,
alla menniskor tro på honom, som andra på Sankt
Niklas.”
”Men det der rör ju inte mig så mycket, det är
om huru han upptog mig jag vill höra”, yttrade
ynglingen småleende.
”Jaså, jag tänkte att herrn bara ville höra om
bergsrådet — jo, det var mycket simpelt, han lät
Altartaflan. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
