Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visst, själen var densamme, fastän instrumentet var
falskt och missljudande.
Så är ofta menniskan, sadan hon framstår för
andra, en gifven disharmoni af sig sjelf; men der bakom,
omärkbar äfven för henne sjelf, rör sig en själ full af
sanning och genklang med sferer, dem hvarken vi eller
hon ännu känna.
Alexis bemödade sig beständigt att öfva den
älskade patientens minne. — Det lyckades småningom,
det blef allt klarare och klarare och alltmera qvarstående
hvad han en gång tänkt. Emellertid gick detta ganska
långsamt; den slapphet, som engång uppstått, försvann
blott grad för grad småningom. Det var likväl hos
Berndtson, som hos de fleste i hans belägenhet, blott
minnet som var slappadt, alla de öfriga
själsfunktio-nerna voro som förr. Han egde förmågan af eftertanke
och klarhet i begreppet;’ blott det ej var något som
bestämdt behöfde vara i minnet; han egde således
sin reflektionsförmåga, sin vanliga glada fintlighet, sin
värme för allt stort och ädelt qvar och förmådde
derföre fatta hvarje begrepp. Det var endast tiden nära
före eller nära efter hans blessyr, som var svåra att
behålla klar för sig; då ville beständigt begreppen utbyta
hvarandra, det var en slags onyttig täflan mellan alla
hans minnen att tala först, som gjorde att då han
påkallade det ena. ett annat svarade i stället, så att en
associationsidé kom fram i stället för grundidén.
Bergsrådet sysselsatte sig med honom, så mycket
hans upptagna tid tillät; det är naturligt att han
inledde sin nya vän i sin tankegång, ty den ädle, varmt
kännande gubben hade varit isolerad i många år, hade
ej haft någon annan själsfrände nära än sig sjelf och
var derföre glad att han erhållit en vän, som förstod
honom, som kunde följa honom i hans tankegång, och
som, om han äfven glömde allt annat, mindes allt det
nya som bergsrådet talade.
Det var något i den gamles lära, som den unge
kände igen. Han observerade fenomen i sin egen själs
verksamhet, som ej kunde förklaras på annat sätt än
genom att han kunde försätta sig utom sig sjelf, kunde
skåda fjerran ting och genomleta tider och rymder
med sin inre syn, ett eget sinne, som i verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
