Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Autobiografien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mor dog i elände. Du vet ej huru hon dog, när hon
gick ifrån dig — du och din syster miste det ena
stödet efter det andra, den ena fostermodern efter den
andra lemnade er, ända till dess ni stodo ensamme i
verlden. — Du vet dock eller förstår nu att jag
lemnat er utan hjelp; du mins icke mig?”
”Nej, jag har aldrig något minne af min far, och
det enda, som möjligen är ett af vår mor, eger
Johanna, ett litet guldhjerta.”
”Döm likväl ej för hårdt”, yttrade bergsrådet rörd,
”jag förtjenar det i sanning icke. Då jag var ung”,
återtog han efter en stunds tystnad, ”arbetade jag
mycket’; hela nätter satt jag vid min lampa och läste och
forskade. Jag var en af desse, som ville blifva verksam,
som ej sökte något bättre än arbete. Jag kan ej klart
redogöra, om i denna lust ärelystnaden också hade
sin del; jag tror det likväl knappt; det var endast ett
slags instinktartadt begär att gagna i stort; en
trängtan lik den som tvingar storkarne att flytta från
Sverige till österländerna, under det att gråsparfven
trif-ves hemma; en äfventyraranda, låt så vara. Jag var
emellertid sådan och är det troligen ännu, och för
detta mål offrade jag alla mina krafter.
Min lust hade fallit på mekaniken, den roade
mig, det var ett sätt att skapa. Jag arbetade för att
bli en ny Polhem, en Ahlströmer för mitt tidehvarf.
Det är möjligt att der låg, att det ligger svärmeri i
mitt lynne, hela min slägt har haft detta varma sinne,
som så klart och luttradt öfvergick till och förädlades
af Emanuel Svedenborg; jag vet det ej sjelf; nog af,
mina planer voro höga, min inbillning om framtida
ära och storhet oinskränkt.
Jag kom till Stockholm och jag behöfde att börja
med något, och då jag fick förlagsman, blef jag
handlande i den mening att, endast jag fått fast fot,
grundlägga manufakturer; - ty på detta lekte hågen.
Jag fann äfven för mina framtida planer behof af
bekantskaper och desse fick jag lätt. Jag var glad,
förekommande, egde ovanlig och i vissa ämnen vidsträckt
bildning, ett godt sätt att vara och en figur, som tog
sig temligen bra ut. Det var således naturligt, att jag
kom i svängen och småningom genom mina många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
