Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De röda gardinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så här och kastar det öfver och så kommer det
rödrutiga tyget och möter, så att det blir festoner öfver
fönstret — ha ha ha — det är bara en liten glugg
Emilia och inte på långt när sådana här kyrkfönster
— stumparne räcka inte här, men hos oss gå de nära
golfvet.”
”Ja, jag kan förstå det”, skrattade Emilia.
”Jo, och så har jag — ser du, jag sjelf, köpt en
länstol åt farmor, Gustafs mor menar jag — en mjuk
och präktig stol — han kostade fem riksdaler i ett
klädstånd, men de begärde åtta — jag prutade något
jag, och gick och kom, och slutligen så — det är
bestämdt, att om Gustaf köpt honom, så hade han måst
gifva sju och en half, för si Gustaf prutar så dåligt.”
”Och Gustaf är frisk och rask?”
”Ja, som en nötkärna, fastän han inte har mera
än ett ben, stackars Gustaf — det blir ingen dans på
bröllopet — det är det enda förargliga af alltihop, för
Gustaf ser riktigt siratlig ut med sitt träben och nu
går han så fort, att det är lust och glädje åt.”
”Nå, kära Johanna, nu skall du väl ha bröllop
snart?” sade kammarjunkaren.
”Ja visst; men si Gustaf vill inte vigas i staden,
ty der kommer alltid en hop pack, som vill se
brudfolket, och det vill han inte.”
”Hm, jaså på landet då, desto bättre.”
”Johanna är också rädd för att blanda sig bland
packet”, smålog Emilia åt sin gubbe.
”Ja, Gud bevare mig för det”, yttrade Johanna.
”Man kan inte nog täcka Gud att vara folk.”
Kammarjunkaren kunde ej sjelf låta bli att dra
en paralel mellan sin och Johannas afsky för packet.
”Jaså”, sade han småskrattande, ”då skall du väl
vigas ute på landet. Vi kunna ju resa ut till någon
egendom och hyra en lokal för dagen.”
”Ja bevars, det säger Gustaf; han tycker att det
icke angår någon mer än vår Herre, när vi gifta oss
och det angår ingen annan än honom, hur bruden ser
ut och 111ig om brudgummen är ful eller vacker.”
”Deri har Gustaf rätt.”
”Ja, Gustaf har alltid rätt, han. — Gustaf är så
klok och förståndig, att jag riktigt förskräcks för mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
