Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De röda gardinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en så hederlig man.” ”En hustru bör ej fordra att
mannen beständigt skall gå putsad som en docka.”
”Han har annat att göra han, stackare, som skall tänka
och arbeta för hustru och barn. Så der går hon på
hvarenda gång jag är hos henne.”
”Nå, tar du henne ej ur hennes bekymmer?”
”Jo; men det går inte. — Kära mamma säger jag,
Gustaf får vara så skäggig som turkiska sultan, så
håller jag lika mycket af honom; men hvad hjelper det?
Hon har en gång fått i sitt hufvud, att jag är kinkig
och så der smågnatig för lappri. Ja, gumman är bra
barnslig.”
”Hur då? Hon menar så väl.”
”Hm åja, det kan så vara; men inte passar det
sig att tala om sina barnbarn ännu — och det gör
hon hvarenda dag — hm, det låter så förargligt, men
hvad skall jag göra?”
”Du skall hålla med, lilla Johanna”, skrattade
Emilia åt sin yra vän, hvars runda öfverläpp sköt fram
för att bevisa, att den lilla glada menniskan skulle vara
förargad.
”Hålla med? Åh, det är nog att Gustaf inte ens
vill be henne låta bli; han bara skrattar den elaka
menniskan, alldeles som det vore ingenting; men han
får skratta han, då han får smaka på mina första
mat-lagningsförsök — och grinar illa, så skall jag säga:
der har du för det du skrattade borta hos farmor.”
”Ja, deri gör du rätt”, anmärkte Emilia, hvars
lynne genom Johannas barnsliga glädje blifvit lättare
än någonsin, ”deri gör du rätt, hämnden är ljuf.”
”Ja, hvad skall jag göra, när jag får sitta och
skämmas för maten; då är det att se kavat ut och
slå bort eländet med skämt. Det skulle väl vara
fasligt, om jag inte kunde få honom att skratta;
Gudske-lof att vi bo fyra trappor upp, ty eljest kom min goda
svärmor upp och smakade och sedan så kom jag
aldrig i nåd mer och det skulle bli en evig jämmervisa
hvad hennes stackars Gustaf fick lida, som hade fått
en hustru som ej kunde koka en ärlig gröt.”
”Du kan ju gå i skola här.”
”Nej, tackar ödmjukast, hos gesällen Lönner
spisas inte pastejer och puddingar och konstiga soppor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
