Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru der skall vara byggdt och tillstäldt på en gård.
som en gammal hederlig prost egentligen inrättat till
enkesäte åt sin gumma. Allt var väl byggdt, men
smått, beqvämt och med soliditet; men ändå på
besparing. Prosten Hagin hade sjelf, under hela tiden
byggnaden reste sig ur sitt intet, dagligen i många
timmar suttit på ställningarne och sett till att knut^
huggningen skedde ordentligt och stockarne val
inpassades i hvarandra, så att ”meddragena” skulle bli täta
samt att der ej sparades med ”dymlingarne”, som minst
skulle nå igenom tre hvarf utan att det fjerde kunde
rida på stören, då huset sjönk. Prosten var nemligen
i högsta grad omtänksam, att ej hans gumma en gång
i tiden skulle ha kallt i rummen och ha vägg- och
golfdrag, ej egentligen så mycket för hennes skull, men
derföre att i den händelsen skogen skulle rent af
förstöras, och skogen var gubben så kär som ”ögat” (jag
nyttjar här hans egna uttryck).
Lillmalma var således en liten vacker gård, ännu
i sin linda; ty det var ej just längesedan den togs upp
i skogen, och den i nya odlade trädgården stodo några
rader af präktiga ympar från Teleboda, (ty det var
bestämdt att inspektoren på Malma skulle lemnat bara
skräp) således från Teleboda, planterade stödjande sig
mot sina stafrar och prydda med sina ordensband af
halm.
Denna gård hade kapten Stjernros tillträdt vid sitt
bröllop; det var nyss firadt och ungherskapet hade,
som man säger, knappt blifvit husvarma.
Lilla Aurora hade redan satt upp en väf, det
skulle bli begynnelsen till hennes eget lager och
rändes till en dräll med så mycket border och
grannlåter att mammas icke förslog en smula. Det är ej en
så liten konst att vederbörligen börja en väf och denna
svåra förrättning hade Aurora sjelf åtagit sig, emedan
hennes piga icke var riktigt snäll i saken och således
möjligen kunnat skämma bort alltihop.
Aurora var ifrig som en liten ung tarflig fru van-
ligen är, då hon första gången griper an det
jätteverket att sköta ett hushåll. Då en konung stiger upp
på sina fäders tron, kan han aldrig varmare bedja om
lycka och framgång eller fatta skönare föresatser än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
