Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Pappa tål inte naturen han, utan påstår att allt
står i uppenbarelsen och, gode Stjernros, det är väl
också sannt; du måtte väl inte tro annat.”
”Nej, Aurora, visst ej annat, men jag tror mera
än du och pappa, ty jag tror att allt står i biblen,
men tillika att det äfven står skrifvet i naturen. —
Det är samma Gud, som gifvet oss begge, och han
kan ej vara sig olik — Öfverallt är han sig lik i
kärlek och sanning och skönhet.”
”Ja, så kan det gerna vara; men tala inte med
pappa derom, ty ser du: han tycker att det är riktigt
ett afguderi att söka upplysning i verldsliga ting. Ja,
ja, det är som jag säger, att jag är alltför olärd att
vara nog för dig.”
”Tro inte det, Aurora”, yttrade Stjernros ömt.
”Du är en god, söt hustru, utan alla dessa kunskaper,
som skulle göra dig till ett tråkigt sällskap. Vet du,
lärda fruntimmer äro mig en leda ungefär lika mycket
som ytliga qvinnor, som tro sig sväfva i vetandets
högsta rymd, då de skrifva bref på franska och ej
läsa annat än på originalspråket, under det att de ej
göra sig mödan att känna sitt eget. Detta
lärdoms-kram är odrägligt, i synnerhet derföre att de tro sig
så hjertans väl och hänga sig envist vid vissa saker,
som de händelsevis tro sig ha reda på. Nej, gudi
lof att du ej är lärd.”
”Tack, Stjernros, tack, min snälle man”, sade
Aurora rörd. ”Gud skall veta att jag vill vara för
dig en bra hustru. — Jag blef verkligen litet rädd, då
jag hörde dig tala, och tänkte: Herre Gud! hvad
Stjernros måste anse dig för dum. Ser du, jag vill
så gerna att du skall hålla af mig — och det gör
du, det vet jag, fastän jag intet vet hvad du menar
med dina ”fysiologer” och dina ”sferer” och Gud vet
allt — men lär mig en smula, det kan aldrig skada,
och inte tror jag att det är något ondt. i sådant, ty
då vore du inte så bottenärlig och god som du är.
— Jag dömer din lära efter dig sjelf. — Det kunde
pappa göra också, ty inte är det sådana funderingar
som gjort inspektor Grönlind sådan han är — till en
dålig menniska — det är snarare af okunnighet.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
