- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
350

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skördefest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja, mina damer, myggorna äro det skönare
könets beundrare, derföre kringsvärma de er; der borta
i "minnets tempel” komma de ej till oss karlar.”

"Ja, det är den gemena tobaksröken.”

”Jag tror jag går dit”, återtog landtrådet och
steg med möda upp från stolen. Ha ha ha, myggorna
kunde tro att jag hörde till damcirklen, ha ha ha,
det vore smickrande, men mitt blod vill iag ej släppa
till.”

”Hör på, Gabriel!” sade landtrådet, då han
hunnit linka från damerna upp till minnets tempel, som
insveptes i en tunn dimma af tobaksrök, ”hör på,
Gabriel! du har min själ väl växt folk här ute på
Malma.”

"Jaså, onkel tycker om våra underhafvande, det
fägnar mig oändligt.”

”Jo, ser du, der går en lång smärt flicka der
nere på åkern, hon är så väl växt som den
Medicei-ska Venus, ha ha ha, riktigt roligt att se på — hm,
skada på flicka att hon kanske skall gifta sig med en
bondlurk, som ingen känsla har.”

”Kanske, onkel, Teodora vill, oss emellan sagdt,
öfverraska er med ett bondbröllop som efterpjes. Det
är en lång vacker bondflicka, som gifter sig med en
karl här på bruket; hon skall snart in för att klä sig.”
”Besitta, hä, hä, bröllop — hm, Gabriel, det
måste ändå vara litet tvunget att vara gift — aj, min
häl, jag kan imaginera mig, litet tvunget — det är
visst fuktigt på marken, ty det ilar i hälen; det är ett
märke, Gabriel, pä fukt, ett riktigt hygroskop — ha
ha ha; man är en slags vetenskapsman, då man så
der bär de fysikaliska instrumenten i sig.”

”Onkel är alltid glad.”

”Ja, Gud ske lof för en glad ålderdom och att
man bär sina gråspräckliga hår med äran. Hm, ett
glas punsch — hm, jag vet inte, der är väl inte citron
i, Gabriel?”

”Jo, i denna, men den der är af ren arrack.”
”Utan citron?”

”Ja, utan syra, onkel, jag har sjelf bryggt den
och dekarterat den redan i fjol, då jag gick här och
hade tråkigt.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free