Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfred Berndtson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar sig i templet, då är det blott få, hvilkas röst
tränger fram till Gud.
Vet ni! Der satt ett barn i dag ute vid gatan,
en blind flicka och knäppte samman de små
händerna i knät och riktade sina förmörkade ögon mot
himlen. — Då kom jag och frågade : hvarför sitter du
der och ser så lycklig ut, fastän du är blind? — Och
flickan sade: jag tänker på Gud fader, som nog en
gång skall ta mig till sig och låta mig se sin
härlighet. Sannerligen, godt folk — det var i ett gathörn
hon satt; men jag tog af mig hatten och böjde mitt
hufvud, ty jag kände att Gud var nära och att det
var ett heligt rum.
Nej, der är en mask som tär på kristendomens
kärna, fastän skalet är helt — kärnan är kärleken —
skalet är formen. Hvar ser ni kärlek i den
kärleks-lösa verlden? Säg, är en verld utan kärlek en kristen
verld? Så länge våldet lefver och herrskar, så länge
egennyttan och snikenheten trycker menniskorna, så
länge sällheten är ett jordiskt mål, dit vi sträfva, —
så länge är ej verlden kristnad ännu. Men när
menniskan alltid och allestädes känner sig stå inför Guds
dom, inför Guds öga, när hvarje hennes handling
är ett återsken af Hans eviga kärlek och Hans
försoning och hennes jordiska mål står på andra sidan
om tidens gräns och ej här i stoftet, då först är hon
kristen. Vet ni vänner hvad jag gjort? — Ingenting
annat än hvad fordom skedde i Palsestina, då de
kristne höllo på att vika. Då kastade man fanan,
sjelfva målet, dit alla trängde sig, öfver på andra
sidan — och de störtade på och segrade. — Så har
jag satt menniskans mål — slutpunkten, icke för
hennes tankar endast, utan för alla hennes
handlingar, i en annan verld, för att låta folket veta att
det ej är nog att samlas,, utan att strida. Sådan är
min tro — om jag tror mera än andra, inte tror
jag mindre. — Se, mina vänner! Skåden tillbaka på
trettio år, som ni nästan dagligen följt mig med edra
ögon — och dömen sedan, 0111 jag eller de andre äro
kristne. Dömen sjelfve — jag underkastar mig er
dom — och gören sedan det, som ni ansen för rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
