Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En villa vid Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En villa vid Neapel.
Mellan vinbergen kring Neapel ligger ett litet
landthus,som kallas Villa Ventura, det har en den
skönaste belägenhet, just på sluttningen mellan kullar
och höjder och beskuggad af mörkgröna väldiga
ka-stanier och lönnar, som breda sina kronor öfver en
liten hvit byggnad kantad med marmor. Den lilla
villan ligger fritt midt i ett mellanting af park,
trädgård och vingård, och är nära öfverväxt af vinrankor
och andra klängväxter, hvilkas smala stammar der
och hvar sammanvuxit i breda band, som ligga platta
på muren och utsända tusende trådar för att bilda
ett bladnät öfver marmorn.
Vi inträda i en försal, ett skönt luftigt rum,
upplyst ofvanifrån lanterninen. Det är klädt med fläckig
polerad marmor från golf till tak och ett vattensprång
sorlar i midten och kastar silfverstrålar i höjden,
hvilka åter nedfalla i bassinen för att på underjordiska
vägar leta sig ut i parken, der det äter framträder i
dagen och som en slingrande bäck ormar sig genom
gräset. Ur den sköna, svala försalen kunde man gå
in i tvenne sidorum — två små kabinett med
fönster från golf till tak och likväl dunkla genom de
väldiga skuggor som stå utanför, voro de enda rum som
utom försalen funnos i det lilla huset.
Det var en varm afton, två år efter den tid som
vårt förra kapitel omfattar. Det var mot hösten och
mellan de mörkgröna rika rankorna, som med sina
saftiga mjuka blad öfverklädde villans yttre och der
och hvar kastade sig i festoner från pelare till pelare,
från hörn till hörn, glödde der mogna drufklasar, som
mattslipade ametister, i skenet af de få strålar, som
förmådde leta sig fram genom sykomorernas rika
kronor. Derinne i försalen plaskade vattensprånget och
sköt sina strålar mot höjden och derutanför började
en näktergal att slå i mandelbuskens skugga; ty
det led mot qvällen och skuggan låg mörkblå och
dunkel vid foten af Vesuvius, hvars sken kastar en
lång, mörk strimma ut öfver Neapels hafsvik, der
skeppen gledo fram liksom förda af en osynlig makt, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0375.html
