Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En villa vid Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des är då Emilia dömd till fattigdom och brist — och
du tänker ej derpå.”
”Jo visst — jag säger ju att tant Elisabet inte
måtte lefva länge — åtminstone måtte väl flickan der
hinna ärfva henne — det är just det jag tänker.”
”Men Gabriel!”
”Inga förebråelser, min ädla vän, intet ett ord”r
inföll han vresigt. "Hvem var det som sade: vi skola
störta oss i förströelser och glömma allt, alltV — Hvem
var det som gaf mig invisning på hela sin
förmögenhet med blott ett vilkor: skaffa mig glada fester,
ombyte af nöjen, ära och prakt — ha ha, jag vill tro att
det var just välborna fru kammarherrinnan Teodora
Ljungsköld, född von Felsen — sjelf i egen person —
tyst nu min vän, jag talar sjelf. Nå väl, jag var din
lydige slaf. — Jag stälde till fest på fest, nöje efter
nöje. Var det inte bra gjordt eller hur? Inte rår jag^
för, att du för snart halftannat år sedan föll på den
romantiska idén att bli eremit och läsa i bibeln. Inte
rår jag för att du tror att du som mor måste släpa
på flickan beständigt och vara hemma oupphörligt. —
Kan jag också göra mig till eremit och vi bygga ett
kloster här uppe i backarne — ha ha ha, kära
Teodora, du är barnslig — dessutom är det nu för sent
att ångra. Det som är gjordt är gjordt och
penningarna komma min själ ej igen, om vi sucka och bedja.
Apropos, när du ber till din himmel nästa gång, så
kunde du vara god nämna, att jag behöfver
penningar — ha ha ha, du är bekant i huset och kan
således rekommendera din stackars man en smula.”
”Gabriel!” sade Teodora, darrande af rörelse,
”häda icke det du icke förstår. — Böj dig ner, du
ocksåv Du blir lyckligare då.”
”k kära du, det går ingen nöd åt mig. — Jag
mår bra, har god aptit, god sömn, rätt roligt, när
jag har penningar, och tänker ej för öfrigt på
morgondagen — det är ju till och med syndigt att sörja för
morgondagen. — Är det inte så?”
Teodora besvarade ej hans hånande fråga.
”Du tiger — nå, det är ändå en lycka. Jag kunde
verkligen eljest väntat mig en predikan — god natt
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
