Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korpral Stolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja ja, mormor, Gud välsigne ungen der hon är,
det var inte illa menadt”, tröstade Stolten; ”hon var
en liten menniska och god som en engel.”
”Ja, det var hon visst, den får med mig att göra,
som säger annat”, menade gumman. — ”Nå, än
kapten då?”
”Jo, ser ni, gummor, han går ut på jagt nästan
ständigt och stryker kring i skog och mark utan rast
eller ro. Och så kommer han in till mig emellanåt
— ja ja, ofta nog, och kryper in i min stuga — och
vet ni väl hvad han talar om?”
”Nej.”
”Jo si, han kommer alltid så smått på trallen,
det är precis som jag inte skulle få veta något; men
si, han talar alltid om torpet deruppe — nu är det
kullfallet och förbi; och så frågar han om Anders och
lill-Stina. — Ja, om lill-Stina, som sitter på altartaflan
— hm, han vill veta allting om barnungen — och då
sitter han så förnöjd och hör på.”
”Herre Gud, han såg henne ju aldrig”, suckade
blinda mormor.
”Nej, derföre får jag lof att berätta. —
Häromdagen kom jag ihåg hvad J, mormor, talade om
be-grafningsdagen, att lill-Stina grät så bitterligen.”
”Och bad Gud förlåta sig en svår synd”, tilläde
gumman, ”att hon i sina friska dagar hoppat öfver
källan, mot mitt förbud.”
”Ja, det talade jag om, och att hon grät så
bittert, stackars unge — och se’n hur hon bad mig om
en grann kista. — J skulle sett kaptenen — jag tror
att han blef våt i ögonen, men han sa’ ingenting —
men jag talade om att jag gjorde en vacker kista åt
ungen och att jag skurit ut rosor i den ena och
stjer-nor i den andra stammen. — Då tog han mig hastigt
i handen och såg så glad ut och sade: Tack! Det
var rätt gjordt, gamle Stolt — och när han gick, gaf
han mig en riksdaler.”
”Jo, Herre Gud! han har hört sin salig syster i
lifstiden tala om vår lill-Stina”, yttrade mormor.
”Åja, men si, han har sett henne på
altartaflan”, yttrade en annan gumma, ”och det är ändå syndigt
att konterfeja en sådan en barnunge midt i Guds hus.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
