- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
411

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skilsmässa - Ett långväga främmande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Lefver syster Elisabet?” var hans fråga till en
vakmadam, som grät öfver att den förtjensten var slut
och hon nu måste vänta på någon annan, som ville
sjukna mycket illa.

”Nej, nej, hon är hos Herran.”

”Hvaba! Hon är då verkligen död.”

”Ja, min Gud, för en timma sedan.”

”Jaså! Tänd på ett ljus.”

Nu kom nämligen onkel Seth för att göra sin
syster sin kontravisit och förseglade sålunda alla byråar
och skrin.

”Men bästa onkel, efter salig tants testamente är
jag ensam arfvinge här, jag skulle således tro!!”
yttrade Gabriel.

”Jaså, ha ha ha, jo jo, jag nekar visst inte. Ser
du, är testamentet lagligen underskrifvet och
bevitt-nadt och skedt med sundt förnuft och fri vilja, så har
det ingen tvifvel, ha ha ha, du känner din gamle
farbror — men si, lagligt skall det vara, fullt lagligt —
jag erkänner intet annat än lagen — rätt är rätt, käre
Gabriel.”

Gabriel bleknade af illa dold ilska. ”Vi skola bl
två om det, onkel. — Jag nöjer mig ej med er
inblandning.”

”Ha ha ha, förbanna mig tror jag icke du blir
het. Salig Elisabet har så många tusen gånger
förargat mig, att det ej vore för mycket, om hon
lemnade en smula af sitt multum till mig som ersättning.
— Du Gabriel har deremot bott här och ätit ur de
egyptiska köttgrytorna och har, min själ redan tagit
ut brorslotten, sä att du väl får dela, ha ha ha, med
din hederlige onkel, som du ändå skall ärfva.”

*


Ett långväga främmande.



”Jag minns nog den tiden, då jag förr en gång
stod här nere och såg utåt sjön”, yttrade ett väl, men
ej praktfullt klädt fruntimmer, på hvars lilla hufvud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free