Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finnes väl ingenting svårare för en menniska,
som har samvete och känsla af heder, än att träda i
underhandlingar med en alldeles motsatt natur, dertill
tvingad af omständigheterna. Der måste den fasta
karakteren lämpa sig efter karakterslösheten, med fara
att det spänstiga sinnet springer sönder under
för-s öket.
Det var således naturligt, att Berndtson måste
känna ett djupt obehag, då han fann att alla skäl i
kärlekens anda ej kunnat öfvervinna Gabriel och förmå
honom, som Emilias laglige giftoman, att gifva sitt
bifall till de ungas förening. Alexis var uppretad till
vrede. Emilia led utan att klaga och Teodora
tröstade utan att kunna trösta. Kammarherrn påstod
envist sin faderliga rätt, fastän han ej någonsin
befattat sig med att uppfylla en enda af en fars pligter.
Berndtson var den ende, som visste med sig att han
kunde göra slag i saken; men sättet var honom i
högsta grad motbjudande.
Emellertid gick han en afton upp på
kammar-herrns kammare.
Den mäktige fadren hade tagit på sig en nattrock,
upplöst sitt knutna hår, pådragit nattmössan och satt
just och funderade på huru mycket motståndet kunde
göra, då Berndtson inträdde.
Ett dystert, nära bittert allvar låg öfver
Berndt-sons ansigte, då han sade: ”Jag kommer, min bäste
kammarherre, för att tala med er för sista gången om
er dotters framtid.”
Gabriel tog, oaktadt nattrockens något bofälliga
skick, genast på sig en nedlåtande min och svarade:
”Välkommen, min gode herr Berndtson, fägnar mig att
ni kommer hit upp, kan vara intressant att tala om
våra affärer så här i solnedgången. Det är ett
verkligt nöje att se huru ni förbättrat gården — gläder
mig att se en industriös man — ”
”Det är ej derom vi skola tala”, yttrade
Berndtson.
”Jo visst, min bäste, om min dotters mesalliance
är det redan för sent”, yttrade Gabriel och svepte
nattrocken tätare omkring lifvet, ”mina pligter som far
förbjuda —.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
