Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har varit mig ganska nyttig, det är sant; men jag har
också dyrt fått betala det — men nog härom, å
hennes sida var uppoffringen ganska ringa — och hade
ej mina små vilkor gjort det nödvändigt att synas
vara hennes vän — så hade jag längesedan gjort min
sjelfständighetsförklaring — känslen af frihet ligger på
djupet af hvarje ädel själ.’5
”Ja, det är en sanning.”
”Men klokheten, ser ni, är lika värdig en
menniska och derföre har jag — (med illparig triumferande
blick) har jag, min bäste vän, förstått att blanda mina
kort så, att jag blifvit orubblig i nåden hos den
narraktiga gumman, ni må tro man måste vara diplomat
för att kunna något sådant, med den framgång som
jag — jag vill”, tilläde Gabriel med en viss
högdragenhet, ”se den som längre och lyckligare än jag
kun-% nat beherrska sig.”
Kammarherrn blef allt mera glad och förnöjd,
under det han berättade en mängd små konstgrepp, som
han begagnat för att leda gumman efter sina afsigter.
Han skröt deraf, alldeles som en tapper soldat med
sina ärr, och i sanning hela hans själ var ärrig.
Sedan Berndtson med en slags beundran afhört
den gode mannens meritförteckning och fått riktig reda
på huru eländigt och falskt han alltid lyckats gå till
väga, något som föreföll Berndtson besynnerligt, men
som ej är det allraminsta underligt hos sådane, som
sakna moraliskt gehör, skred man till utvexlingen af
handlingarne.
Gabriel gaf en skriftlig tillåtelse till lysning och
Berndtson gaf honom en skuldförbindelse att årligen
utbetala ett tusende femhundrade riksdaler banko till
Emilias far.
Dermed var den saken slut och Berndtson
aflägsnade sig.
Gabriel svängde sig ovanligt lätt och gladt i sin
nattrock och promenerade i tofflorna fram och åter,
småmysande öfver att affären slagit så väl ut. "Den
der Berndtson”, sade han vid sig sjelf, ”är en
beskedlig karl. — Han skall beundra min förmåga att styra
en kosa mellan blindskär — den stackaren, han skulle
ha stött emot tusen gånger, om han skulle gått den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
