- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
456

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomknopparne brista

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu i de sista ögonblicken öfverskådade Stjernros
sin förflutna lefnad, och se! den blef utan gagn för
fosterlandet, just derföre att han vågat tala sanning
inför en missledd konung, som ”onådigt” upptog att
man älskade, att man offrade sin egen fördel för att
uttala sanningens ord, som ej förstod att en enda, som
talar sanning, är mera värd, än tusende som smickra
och att den, som har mod att utan konungafruktan
säga äfven ett misshagligt ord, om han anser sin pligt
kräfva det, också har mod till mera; men aldrig att
svika och böja sig undan för egen vinnings skull, ty
den, som föraktar att krypa sig till nåd, föraktar
också att jaga efter popularitet. Det fmnes verkligen
menniskor, hvilka ej vilja vara på nåder hos någon
annan än Gud, som styr både konungarne och folken.

Ett sådant ärligt, trofast och stolt sinne hade
Stjernros haft, och nu i dödens ögonblick såg han
tillbaka hur allt det ädla han velat, allt det sanna
han tänkt, droppa efter droppa förrunnit, utan gagn
och utan glädje. Det föreföll honom, som om han
känt, hur blodet förrann honom, huru hans hjerta
tändes på ett slagtfält, der fienden stod som segrare.

Det är hårdt, mycket hårdt att se sina ädlaste
krafter bortslarfvas af en tid, som ej förstår hvad den
behöfver, hårdt att dö med den tanken: jag har lefvat
ändamålslöst.

Detta tänkte Stjernros äfven; men ju närmare
det skred, ju klarare blef det, att menniskan, huru
och hvar hon verkar, arbetar för ett högre ändamål
än det, som hon vanligen anser för det högsta, att
hon, då hon sträfvar för sitt fosterland, icke gör annat
än en liten modell af sitt sträfvande för det eviga
fosterlandet, att hon, då hon offrar sin kraft och sin
viljas skönaste blommor för menskligheten, egentligen
verkar för en oförvansklig mensklighel som lefver
derofvan, att hon, då hon kämpar för det verldsliga
oberoendet, för frihet och för lag, ej gör annat än
röjer rum för andens frihet, för kärlekens och
försoningens lära.

Stjernros smålog; all denna smärta, som förut i
åratal tryckt hans själ, overksamhetens smärta föll bort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free