Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomknopparne brista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes således många äktenskap, som verkligen
”upplösas genom döden”, hvaremot det finnes andra
föreningsband emellan menniskoandarne, som den ej
förmår lösa och dä ett sådant band finnes mellan makar,
då äro de makar inför Gud, det är ett riktigt, ett
sannt och evigt äktenskap.
Sådant hade likväl aldrig förhållandet varit på
Lill-Malma — det var ett verldsligt äktenskap, knutet
af ett flygtigt tycke, af ett ömsesidigt behof af att
sluta sig till någon, utan denna andliga frändskap,
denna innerliga sjelfuppoffrande kärlek, som lefver och
lefver evigt just derföre, att den ej är till för sin egen
skull, utan för sin motsvarighet.
Om förhållandet varit detta, så hade ganska
säkert Aurora ej funnit sig så ensam. Hon hade, (så
trodde Berndtson), huru otydligt som helst, men dock
förnimligt känt, att hennes älskade var nära och med
sin kärlek gjorde tårarne mindre bittra och tankarne
mindre hopplösa.
Emellertid gick Berndtson henne nu tillhanda med
råd och dåd, och detta tröstade den stackars
kaptenskan, som åter hade fått ett stöd, på hvilket hon
litade.
Hon kom derföre snart i verksamhet och sorgen
flög bort, allt som hon mera nödgades tänka på allt
livad som skulle ske innan begrafningen.
En ”hederlig begrafning” är ofta det, som först
bryter smärtan och stillar tårarne i ett sorgehus.
”Men, käre Berndtson”, yttrade kaptenskan,
”Stjernros skall ha en hederlig begrafning — det vill jag
— inte skall han läggas i sin graf som en annan.”
Berndtson drog på munnen. ”Men, Aurora lilla,
stoftet behöfver det icke. Hans heder behöfver det
ej heller — det är således blott för din skull, för att
bevisa att du höll af honom, begrafningen skall bli
stor.”
”Men, min Gud! livad skulle väl folket säga? Jo,
att Stjernros blef lagd i sin graf utan all heder —
dessutom var han adelsman och den siste af sin ätt.
Vapnet skall krossas vid grafven. Det är klart att
allt skall ställas derefter. Ekkista med bleckstjernor
på, och ett par snygga plåtar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
