Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomknopparne brista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kompani stod uppstäldt på kyrkogården för att gifva
salut vid jordkastningen.
Der fanns ingen, som ej bar stämpeln af saknad.
Alla hade älskat den bortgångne för hans ärliga,
trofasta väsende och för hans rena vilja, som alltid och
allestädes framstått lika ädel och lika varm.
Men vid kyrkdörren, stödd mot en käpp och
halflutad mot muren, stod en gammal gubbe, kal om
hjessan och böjd af år — han grät bittert.
”Hvarför gråter du, gamle Stolt?” frågade
Alexis-vänligt och tog den gamle krigarens hand. —
”Hvarför gråter du? Han är lyckligare än vi.”
”Ånej”, sade Stolten, ”inte är det för honom,
alltid; men si — kompaniet, att der står hela
kompaniet och skall skjuta för kaptenen, det är så vackert
så, det tar på en gammal krigsman, det.”
”Och så mycket att du gråter?” frågade Alexis,
”Han har förtjenat en krigisk salut, han har vågat sitt
lif i dusten.”
”Åja”, sade Stolten, ”rent ut sagdt, jag står här
egentligen som en gammal kärring och gråter — hin
— f-n vet hvar vattnet kommer ifrån i tårekällorna;
men titta sig litet om, herr Alexis — nej, inte på
vagnarna, nej, ner på fattighuset — ser ni något?”
”Nej.”
”Hm, ser ni inte att der är hvitt i ena fönstret,
fastän de satkärringarne glutta emellan och trasslar,
ser herr Alexis intet?”
”Jo, nu ser jag, der hänger ett lakan för fönstret.
— Ar någon död?”
”Javisst, ser ni, herr Alexis — (det är då f-n till
ögon, som inte vill hålla tätt) ser ni, gamla mormor
är död, den blinda gumman, mormor åt gudsengeln
derinne jpå altartaflan — hon slocknade som ett ljus,
just när det ringde till samling — det var ju
underligt, det?
Hm”, tilläde han, ”ser ni, den der kolarslägten
höll jag alltid af. Jag gjorde en liten gul kista åt
flickungen, med rosor och stjernor på locket, och en
svart ät stackars Anders. — Vore jag karl, så skulle
jag göra en kista åt gumman också — ja, skulle jag
det; men si, jag duger inte till något, skall också, vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
