Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
P. S.
För omkring ett år sedan vistades jag en tid i en
af Sveriges skönare, men undangömda provinser.
Främlingens väg går sällan derigenom och någon
ångbåtsprosa har ej ännu hittat dit, fastän hvarje dal är
klufven af en ström eller genomskuren af ett vattendrag,
som, okändt och fredligt, ligger som en spegel mellan
skogarne. Man befinner sig väl i en sådan stilla verld,
dit blott bruset af de politiska stormarne nå och der
blott några lindriga symptom af den sociala kräftan
visat sig; med ett ord, på den stilla landtbygden, der
naturen, kärleksfull och rättvis, gömmer alla sina barn
invid sitt bröst.
Jag var der hos en af mina gamla vänner, som
icke ville tro, att jag hade kommit dit endast för att
känna mig fri och hemma hos mig sjelf, för att
återtaga jemnvigten, som så ofta blifvit störd, när jag
såg huru orättvisan nedtryckte menniskorna, huru
mörkret skymde för deras ögon, och huru bedrägligt och
egoistisk hjelpen erbjöd sig — med ett ord, det var
åskådandet af huru det enskilda intresset beständigt
inkräktade på mensklighetens, som hade tröttat mig
och jag behöfde hvila för att återfinna friden med mig
sjelf. Min vän är en hederlig prest på landet och var
så van vid den stilla prestgården, att han ej ansåg
den mera undangömd, än om den legat midt i Paris.
Han fick också tidningarne två gånger i veckan,
nästan våta, om vintrarne stelfrusna, så att de måste
tina i kakelugnsgluggen, innan de kunde begagnas.
— Han fick bref, ibland ända till två gånger i
månaden, från en bror i Stockholm, som talade om
torgprisen, om svenska akademien och nationalmuseum;
med ett ord, min vän följde med sin tid, eller rättare,
trodde sig göra det; men han deltog dock ej i någon
af dess rörelser. Han satt stilla i sin vrå och var
fullkomligt nöjd med att se på, huru den nya tiden
gick framåt, huru den måste segra öfver skråandan
och fördomarne.
Denne min vän kunde således ej begripa, att en
stackars Stockholmsbo ganska väl behöfde hvila ut sig
efter soupéer och bråk, utan fägnade mig en dag med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0472.html
