Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utterqvist hade skrifvit verser, han var poet,
Utter-qvist — han borde vid detta laget komma in i
svenska akademien.”
”Ja, det är mycket troligt”, yttrade jag.
”Jaså, jaså, det är skada alt ni inte känner
honom, hygglig karl.”
Under detta samtal hade jag stått som på nålarr
ty jag längtade att få träffa den der gubben med den
ärliga, vackra blicken. Man märkte att jag sökte
efter honom.
”Känner ni brukspatron***?” frågade
Utterqvi-stens beundrare, ”det är en hygglig gubbe, hm, en
ärans man, fast han har sina egenheter, den der
her-kulesfiguren der i svarta fracken och hvars halsduk
är så smal, att kragarne ligga ned, är på sätt och vis
hans svärson — och den der lilla menniskan med
flors-schalen är gift med den der svärsonen.”
”Svärson, det är ej alldeles exakt”, yttrade han
med de klotrunda ögonen; men brukspatronen har på
sätt och vis upptagit begge — sjelf har han aldrig
varit gift.”
”Nej, bevars”, återtog Utterqvistsfilen, ”han har
en gång varit förlofvad; men fästmön gifte sig och dog,
och sen har han aldrig tänkt på att gifta sig utan
lefver som gammal ungkarl; hm, hm, en mycket
hygglig, en ädel man, hjelper de fattige, hm, är verkligen
en ärans man, hm — skarpsinnig, till och med lärd
säga de, som förstå sig på sådant, hm, hm, har sina
små egenheter, som man får förlåta honom, hm, hm.”
Jag fann klart att den värda assessorn hade
något på hjertat. Jag vände mig således till den
trind-ögde, som med ett förnämt leende tummade den stora
karniolringen. Han förstod mig genast.
”Åja, vår vän assessorn vill säga att vår vän,
brukspatronen, är något litet fantastisk af sig och
(tilläde han hviskande) ser andar och spöken och tror
på sådant, som ingen upplyst menniska i vårt
tidehvarf tror på. Eljest är det en mycket förståndig och
upplyst menniska.”
”Jo se, det är en sjukdom”, anmärkte assessorn;
”han har fått en skada i hufvudet — han har eljest
målat vår altartafla — ganska bra måladt, han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
