Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Om anarkiskmen i allmänhet - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Norge torde de utgöra ett halvt tusental. I
Finland har man aldrig offentligt hört talas om
anarkister, men att sådana finnas även där är
självklart.
Bland anarkisterna finns det både unga och gamla,
så att man kan icke tala om några särskilda åldrar.
Hamon har i en enquete funnit deras åldrar variera
från 19 till 50 år och däröver. Mer än 6/7 av de
personer, vilka ha besvarat hans enquete, äro minst
40 år. Och i Sverge finns det desslikes växlande
åldrar bland anarkisterna inom arbetarklassen.
Överklassanarkister ha vi egentligen icke i Sverge.
En del av So-talets socialister visade en tid en
starkare dragning till anarkismen: Axel Danielsson,
Fredrik Sterky, C. N. Carleson, G. F. Steffen, H.
Bergegren. (Se min artikel i Brands julnummer
»Om anarkismens förtid i Sverge» 1921.) I ett brev
till Strindberg i oktober 1884 (utan datum) skrev
Carl Larsson: »det är endast socialism eller
kommunism som duger, litet anarkism tror jag ej skulle
skada — jag är rädd för att man måste börja med
den» (Svenska författarföreningens, i k. biblioteket
deponerade samling Carl Larsson-brev till August
Strindberg). Vad mig själv angår här jag sagt min
mening, uttryckt i ett anförande vid Sverges
Ungsocialistiska Förbunds 7: de kongress i Stockholm
1926 (Se kongressprotokollet).
Sedan Strindberg i raskt tempo övergivit den
engelska utilismen, darwinismen, Quiding och de
franska socialisterna Cabet och St. Simon i nämnd
ordning, betecknade han sin sociala ståndpunkt som
katederanarkism. Han hade de två, tre sista åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
