Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 25.
- 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
25.
En hjort med stora greniga horn, som
förirrat sig ända till Lofön och uppskrämd, rusat i
vattnet, simmade på fjerden utanför Drottningholm, der
Hedvig Elisabeth Charlotta stod i ett slottsfönster.
Man hade just då haft vissa förnämare fruars
galanterier på tapeten. ”Hvad är det der?” utbrast
hon, förvånad, och pekade på hjorten. ”Jag tror
— svarade Grefve Robert Rosen — att det är
Amiral Nauckhoff, som är ute och lögar sig.”
26.
Bland den talrika slägten Reenstjerna fanns
för många år tillbaka en Major med namnet Jacob,
ganska hederlig karl, lika som nästan alla öfriga af
namnet; men så inskränkt, att han i sin
födelsebygd Småland och af sina egna närmaste anhöriga
kallades samtalsvis: ”bror Jacob, det nötet.” Han
hade gjort en resa till Stockholm, om hvars
spefåglars oförskämdhet han sjelf förtäljde: att han
på gatan en dag mött en väl klädd herre, som
inställsamt och småleende närmat sig till honom,
sägande: ”Det är ju Herr . . . . Herr . . .. Herr . . . .”
— ”Ja, riktigt — svarade jag. — Jag heter
Beenstjerna och är Major.” — ”Det är ej att misstaga
sig på — anmärkte den okände; ty det är
obeskrifligt hvad Herr Majoren är lik sin saliga fru
mor.” — ”Ja så: kände Herrn således min salig
fru mor?” frågade jag; hvarpå han var nog näsvis
att svara: ”Nej, jag hade visst aldrig den äran att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/anekdot/0022.html
