Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi, som med unga kvinnors vanliga receptivitet låtit oss
ryckas med av den formalistiska strömningen, läste aldrig
med någon njutning detaljrika böcker, visste knappt, att några
sådana funnos1, utan vad vi längtade efter var nya slipstenar,
på vilka vi kunde ytterligare fila vår abstraktionsförmåga.
Skulle man läsa ett nytt språk eller ta lektioner i filosofi och
logik? Det sista vore det intressantaste, ty nya formuleringar
och förklaringar av det lilla gryn vetande man hade, det var
det allra smakligaste.
Man måste göra Fredrique Runquist den rättvisan, att hon
aldrig följde med i denna snedvridning; sanningen att säga
brukade hon ömsom leende, ömsom gäspande åhöra dessa
himmel- och jordfamnande diskussioner, som icke gjorde andra
hopp än det.över erfarenheten. Ibland kunde hon med ett
infall av humoristisk erfarenhetsvisdom göra ett avbrott, som
vi tyckte var mycket "krasst". Hennes skarpa blick för
verkligheten gav sig under denna tid mest luft i en outtömlig
rikedom humoristiska historier, hämtade ur hennes dagliga
erfarenhet, med vilka hon uppbyggde tacksamma vänner och
bekanta. Härigenom blev hon redan då en sorts medelpunkt.
På lärarinnebanan möttes hon snart av motgångar, både
sådana, som alltid vållas av oerfarenheten, och sådana, som
hängde ihop med ekonomiska bekymmer. I huru hög grad hon
ägde både intresse och begåvning för undervisningskallet
märkte man knappast, förrän då hon i Beskows skola, där hon
hela tiden varit anställd, fick till uppgift att börja med i:sta
förberedande. Det var icke utan, att hon med sina kunskaper
kände sig besvärad och nästan förnärmad över att på detta
sätt förvandlas till småskollärarinna, men hon kunde
sedermera icke nog framhålla, huru nyttigt det varit för hennes
egen utveckling att få börja från allra första början. Det
var sedan alltid hennes sats, att ingen blir en verklig lärarinna,
1 Att ignorera sådana böcker var något som utmärkte hela tidsandan, visst
icke seminariet särskilt. När man sedan började att ivrigt fråga studerade
manliga anförvanter och vänner om dylika, vilka tröstlösa svar fick man icke!
Vanligtvis blev man hänvisad till sådana samlingsböcker som Illustrerad
Världshistoria o. d. "Det måtte väl vara nog för undervisningen", hette det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
