Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej behöver injaga några starkare farhågor. Epitetet
"biografisk" däremot är alldeles för trångt och ensidigt.
Historieundervisningen får ingalunda vara en serie av endast biografier,
utan bör giva barnen, vad man skulle kunna kalla situationer
ur olika människoliv, stundom dramatiska scener, i vilka många
personer samverka. Men sanningen i dessa båda uttryck,
"berättelsemetod" och "biografisk", ligger däri, att personligheten
och intresset för den skall vara det sammanhållande i
framställningen och att, vad sättet för denna angår, åtminstone
på det lägre stadiet den muntliga berättelsen är det enda, som
kan gillas. Trots den hårda domen över metoden hava dock
våra skolor, åtminstone de mera tidsenliga, för de allra minsta
barnen bibehållit densamma, om de ock ej tillämpa den på det
bästa sätt och allt för tidigt övergå till
plugg-resonemangsmetoden.
För att återgå till ringaktandet av historien såsom läroämne,
iberor detta måhända i sista hand därpå, att herrar pedagoger
•ej anse henne formellt bildande, under det å andra sidan den
praktiska allmänheten ej heller vill kännas vid henne, därför
att det i henne ingående reala elementet ej varit tillbörligen
uppmärksammat. Det är blott idealister och humanister, som
hitintills fört hennes talan, men även de hava, som vi förut
påpekat, icke nog högt uppskattat hennes bildande inflytande på
barn. Undervisningen i detta viktiga ämne har därför i stort
taget visst icke gått i en ideell och humanistisk riktning, men
lika litet kan man säga, att den har varit praktisk och realistisk.
Den har allt för ofta utan värme och utan vördnad umgåtts
med mänsklighetens heligaste minnen, men den har lika ofta
försummat ypperliga tillfällen att intressera lärjungen för det
närvarande, praktiska livet.
Historien har ju nämligen tvenne sidor och
historieundervisningen i följd därav tvenne mål. Det ena är ideellt, består
i meddelande av en ädlare livsåskådning, ett utbildat sinne för
det stora och sköna och framför allt av den innerliga sympati
för det sant mänskliga, som måste bli en frukt av ett rätt
umgänge med historiens upphöjda gestalter. Det andra är —
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
