Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slægterne skulde
tilbedende knæle
og Billedet farve
med rygende Blod.
Litet emellan under denna tid undfalla honom vändningar
som dessa, vilka nästan kunde passa för en verklig
asadyr-kare. De voro naturligtvis endast uttryck för starka
känslor, men de vållade dock, att författaren fick höra sig anklagas
för att vara en Oden-dyrkande hedning, och själv ogillade
Grundtvig sedermera i högsta grad detta sätt att tala, som han
fann "opassande i en kristens mun". Frånsett dessa
ungdomliga överdrifter, kunde dock mytologi och kristendom väl
förlikas, när man som Grundtvig ansåg, att asatron alis icke var
någon "vantro", utan en aning om de eviga sanningar, som
kristendomen på ett mycket klarare sätt skulle förkunna, ja
att den var en "Religionens Morgenrøde".
Det känslodjup och den innerlighet, som utmärkt
Grundtvig, stodo i skarpaste motsats till samtidens andliga liv i
Danmark; detta var nämligen i högsta grad förflackat, banalt och
ytligt, och de bildades tankegång bestämdes ännu helt och
hållet av 1700-talets förståndsmässighet och själlöshet.
Grundtvigs kärlek till Nordens forntid fick därför prägeln av en
storslagen naturs längtan från all lumpen småaktighet till sin
andes rätta hem, hans kärlek till den nordiska hjältekraften
blåstes upp till lidelse genom den sorg och det förakt han kände,
när han blickade ut över sin samtid. Han hatade den smak
för tomt estetiserande, som var så vanlig den tiden, ty för
honom var poesien ej kling-klang och öronkittlande välljud utan
eggelse till stordåd, och framför allt var hon det band, som
binder människan till det eviga.
När han år 1808 lämnade Langeland och slog sig ner i
Köpenhamn, levde han i den förhoppning, att han nu helt och
hållet som forskare eller skald skulle få ägna sig åt
forntidslivet, att han skulle få vara "knyttet til Oldtidens Liv,
fremmed for Nutidens Død". Motsättningen här är betecknande:
forntiden är det levande, nutiden det döda. I tidskriftsupp-
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
