- Project Runeberg -  Uppsatser, essayer, minnesteckningar, tal /
155

(1933) [MARC] Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kerna. Älska dem, därför att de giva kunskap om ett liv, som
försvunnit, och hata dem, därför att de lätt bli en mur, som
skymmer för det liv som är. Oaktat sin så oerhört livliga
skriftställarverksamhet kände han sig under denna tid stå
utanför all verklig växelverkan med sin samtid, han tyckte sig icke
längre leva. Härvid bör man komma ihåg, att det ville mycket
till, för att en natur av Grundtvigs skaplynne, så urgermanskt
kraftig och saftig, skulle känna sig leva helt, känna alla sina
krafter i fullt spel. Till sist, säger han själv, kände han, hur
hela hans varelse genomisades av en "dödskyla"; av
överansträngning och tungsinthet blev han också kroppsligen
nedbruten. Härtill bidrog ock den brist på intresse, som allmänheten
visade gent emot de gamla mästerverk, som han med så stor
möda sökte göra levande på nytt. I början hade de gamla
krönikorna haft litet av nyhetens lockelse, men ju längre han
fortskred i sitt arbete, dess mera slappades publikens intresse.
Sålunda — när han predikade kristendom, hade han kommit
i fiendskap med nästan hela världen; när han predikade
forntid, hade han bemötts med den mest isiga likgiltighet.

Hans stämning från denna tid se vi avspeglad i följande
uttalanden från 1824: "Sandelig, det er mit, maaske vel
urimelige, men derfor ingenlunde ugrundede Haab at Gud... vil
skjænke mig en lille Piet, hvor jeg kan predike, hvad jeg tror,
synge hvad mig synes, og fortælle, hvad jeg ser, uden at
drages med den plumpe Spot, den aandløse Selvklogskab, den
latterlige Storagtighed, det iskolde Haarkløveri, kort sagt, det hele
døde Væsen, som er Tidens Pestilens og var hidindtil, baade
indvortes og udvortes, min Plage. Hvor forgjæves det er at
brydes med denne gamle Troldhex, hvis rette Navn er
Ligegyldighed: aandelig Følesløshed, det lærte alt i gamle Dage
Tor hos Udgaards-Loke; men det er av de Ting, ingen tror,
før han har prøvet det."

På ett ännu mer gripande sätt kommer samma stämning
till orda i följande strofer ur en dikt, benämnd "Mindesang
på Fædres Gravhøj":

155

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annaupps/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free