Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiga medlet till nationell pånyttfödelse. Denna tanke
utvecklades allt mer och blir småningom en hans hjärtesak,
oupplösligt förbunden med hela hans livsåskådning. Under loppet av
30-talet gör han i tidnings- och tidskriftsartiklar mera utförligt
reda för sina förhoppningar och önskemål i detta avseende.
Emellertid dröjde det till 1844, innan den första folkhögskolan
blev upprättad, och först efter 1864 kan man säga, att
folkhögskolesaken riktigt tog fart. Och under denna långa väntans
tid uppträdde Grundtvig oupphörligt både i vers och prosa
för denna sin hj ärteangelägenhet, han vände sig med den till
allmänheten, till representationen, till konungen; det var hans
"praeterea censeo".
Det vill en mer än vanlig seghet till för att så länge,
nästan utan uppmuntran, kämpa för samma tanke; ja för att ha
ett sådant tålamod bör man nästan som Grundtvig se
framför sig ett liv på nära 90 år och veta, att det inflytande man
icke kan få över fäderna, det kan man vinna över barnen och
barnabarnen. Det är något högst egendomligt för övrigt med
Grundtvigs långa livstid; det var icke bara så, att han fick sin
ålderdom förlängd, utan han fick liksom ett liv till. När de
samtida litterära stormännen i Sverige, Tegnér, Geijer,
Franzén, Wallin, redan hade gått bort, står Grundtvig mitt upp i
livet med levnadssyften, som ännu icke på långt när blivit
förverkligade och därför med hjärtat fullt av både livslust, hopp
och oro. Ja hans ungdomlighet visas bäst därav, att på
1850-talet, sedan hans första hustru dött, får han vid några och sextio
års ålder genom en ny kärlek rent av en lyrisk vår, som
lämnar sina djupa spår i hans diktning.
I sin uppfattning av folkuppfostran var han också så långt
före sin egen generation, att han verkligen behövde leva, så
länge som han gjorde; därigenom kunde tiden åtminstone i
någon mån hinna upp honom.
Hans tankar om uppfostran stå, som vi redan antytt, 1 det
närmaste samband med hans livserfarenheter i det hela och
med hans nordiskhet och danskhet. Som gosse hade han i
Aarhus’ skola fått pröva på den äkta gammaldags latinpeda-
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
